granvik

Cornelia observerade en så rolig sak på tåget i morse: "på tåget idag var det en mamma och hennes typ 3-åriga barn. Barnet satt i vagnen och åt en smörgås. Då kom en blind gubbe och hans blindhund på tåget. Hunden gick fram och åt upp barnets macka! Hahaha det såg så jävla kul ut. Barnet blev jätteförvånat och mamman också. Tror inte det är vanligt att blindhundar är så olydiga".

Grattis blindhunden - du är veckans hund!

(blindhunden på bilden har antagligen inget med mackstölden att göra)

I fredagens DN berättades det om en rysk elektriker i staden Vologda norr om Moskva som gick omkring med ett knivblad instucket i ryggen utan att märka det.

Mannen, 53-årige Jurij Lyalin, hade som vanligt druckit sin beskärda del av vodka när han kom i bråk med en säkerhetsvakt på fabriken där han jobbade, skriver tidningen Komsomolskaja Pravda som citeras av nyhetsbyrån AFP.

Under bråket med vakten blev Lyalin stucken med en kniv i ryggen men märkte inte att bladet, som trängt 15 centimeter in, hade gått av och satt fast.

Efter att ha gått hem för dagen kände han sig trött och lade sig för att sova. Nästa morgon återvände han till fabriken bara för att skickas hem av sina överordnade eftersom han fortfarande var för berusad.

Vinglande längs gatan tog sig den 53-årige Lyalin mot hemmet men missade den första busshållplatsen och fick fortsätta fram till nästa. När han väl hittade hem tog han sig en bit att äta innan han somnade.

Några timmar senare väcktes han av sin fru som först då upptäckte att hennes man hade ett knivblad inkört i ryggen.

Då hade det gått ett dygn sedan bråket på fabriken.

Enligt den läkare som behandlade Lyalin hade 53-åringen haft en enorm tur eftersom kniven inte träffat några vitala organ.

Jurij Lyalin själv såg nyktert på saken:
- Vi drack tillsammans och det händer en del saker när man dricker, sa han till tidningen.

Grattis Jurij Lyalin - du är veckans ryss.

Veckans djur är björndjuret. Kallas också trögkrypare och något rätt krångligt på latin.

Björndjuret har av forskare klassats som det hårdaste djuret på jorden. Litet (cirka en millimeter) men ack så hårt. Här har vi en livsform som får kackerlackan att framstå som en bräcklig pojkscout med diabetes, överbett och föräldrar som kör Fiat, Citroén eller annan italiensk/fransk bögbil.

När folk i vetenskapens namn utrett hur mycket man kan försöka döda ett björndjur innan det går med på att dö har de häpnat. Frysas ned till den absoluta nollpunkten (-273,15 grader) i ett par veckor? Brrr, tänker björndjuret, men gör testet och kommer ut som en vinnare. Ett par månader utan mat, liggandes i strålning av Tjernobyl-klass? Ah, skönt, tycker björndjuret.

I veckan kom 5 000 björndjur hem från en tolv dagar lång rymdresa. De skulle som första djurart någonsin utsättas för den riktiga rymdmiljön med både vakuum och kosmisk strålning. Nästan alla björndjur klev av rymdfärjan med flaggan i topp.

Grattis alla björndjur - ni är veckans djur!

Läger liv är jätte MYYYS:-)

Super fin hund, såå SÖÖÖÖT!!!

Führern!!! *ler*

*LOL*

Ku Krax Klans fortsatta dominans inom kråkätarscenen skulle säkerställas. Det här skulle bli det stora hyllningsinlägget.

Det blir inget av med det.

Luftslottet sprängdes fredagen den 11 april. För min egen del finns det i princip bara två saker i matväg jag finner smått avskyvärda: lever och brysselkål. Tro på fan om inte kråkfilé visade sig ha en stadig smak av just lever. Rätt torr, seg lever. Den lille jäveln - var den tvungen att anta smaken av en av de två hemskaste gomterroristerna? Kunde den inte ha nöjt sig med att smaka kråka. Hittat på något eget.

I nederlagets hörna där jag befinner mig just nu känns det tungt. Till skillnad från en ledare som Muggen (Robert Mugabe) - med en knappt synbar Hitlermustasch, otajta glasögon och ett flottigt grin viftar han obrytt bort etthundra tusen procents inflation, åttio procents arbetslöshet och sitt folks önskan om en lite mer uppstyrd lagkapten - känner jag när det är dags att kliva av.

Bortsett själva kråkaset var middagen en hit. Den positiva andan i sällskapet gjorde att den första av tre små kråkfiléer inte smakade så illa. Visst kände jag leversmaken, men den kändes hanterbar. En bit in på andra kråkbiten förstod jag att det var önskan att inte sabba stämningen som gjorde att den första biten gick ned tämligen smärtfritt. Den frasiga potatisen (pommes williams är typ friterade potatismosklickar) tillsammans len congacsås, svartvinbärsgelé och rönnbärsgelé gjorde också sitt jobb som smakutjämnare.

Värt att påpeka är att det i princip enbart var Martin som delade min skepsism. Kloss tyckte att kråka nog var det bästa han ätit. Hjalmar, som var den som hittade mandeln i gröten (två stycken hagel i kråkan, i detta fall), nickade förnöjsamt. Till och med Johan, som också anser lever vara något av en styggelse, mumsade utan grimaser.

Ordförendeposten i Ku Krax Klan är nu fritt villebråd. För min del är kråkhypen över. Far och flyg, stjäl guld, gör vad ni vill - men på min tallrik hamnar ni aldrig mer.


Foto: Josefsson

Det är ofrånkomligt att nästa fredags kråkmiddag får ens tankar rörande kråkätning att snurra allt snabbare. En googling på "äta kråka" kändes nödvändig. Här kommer ett axplock av vad som dök upp:

Under rubriken "Få jägare lockades av kråkjakt" hävdas det i Eskilstunakuriren att djuret kråka är något i stil med en hybrid av lejon, varg och hyena som fått vingar. Kan bli en riktigt brutal jävel om det vill sig och har knappt några naturliga fiender.

- Kårkan är en riktig predator. Den plundrar andra fåglars reden, äter upp ägg och ungar. Häromdagen såg jag en kråka jagar en fullvuxen hare (R.I.P förf/anm.) här på åkern, hävdar kråkjägaren Marcus Engström från Flens Södra Jaktvårdskrets.
- Kråkan hackar bort ögonen på haren, gör den hjälplös och äter upp den, berättar Göran Ahlström, kråkdödarkompis till Marcus.

Marcus och Göran vill döda sjukt mycket kråkor, men det är inte lätt. Kråkorna är smarta så det förslår och en del kråkjägare bär till och med ansiktsmask i hopp om att undslippa misstänksamma blickar ovanifrån.

Längre ned i artikeln:
- En del säger att det går att äta kråka. Jag har inte provat, skrattar Marcus.

- Jodå, det är gott, säger Göran överraskande.

Samtalsämnet byts hastigt. Lodjuret sprider sig söderut i landet och man har observerat flera besök i Flen under vintern.
Göran:
- Förra veckan rev lodjur ett råddjur i Rökärr vid Mellösa.

***

Lodjuret räcker över staffettpinnen till nästa kråkrelaterade internetskrift.

Flunkbuster skriver här bland annat att kråka fortfarande är en ganska vanlig maträtt i de södra delarna av landet, särskilt i Skåne, och "På tal om lite udda maträtter så har jag själv nyligen smakat på kokt lodjur, ingen höjdare kan jag meddela. Man kanske inte ska säga mer då det kan vara känsligt detta, särskilt på Åland :) ähumm!"

***

Men kråkätning är inte alltid vad kråkätning borde vara.

Sandra Gustafsson minns på sin blogg hur hon satt på fiket och såg hur en kille grävde sig i näsan. "Han var helt inne i sin bok och grävde och grävde. Ibland stoppade han kråkorna i munnen, en del sprätte han iväg. Jag funderade på om han trodde att han var hemma.
Om han liksom glömt bort var han befann sig.
För att ingen ska missförstå mig - jag älskar att peta näsan."

***

Moskvas kråkor äter upp guldet - jaktfåglar ska skydda Kreml.

Aftonbladet skriver om att måttet var rågat när kråkor började råna lökkupolerna på det gamla presidenthuset på guld.

Man har därför anlitat fem ännu brutalare fåglar från Sibirien för att ta kål på kråkorna. Jaktlaget består av tre tränade falkar och två minst lika trimmade örnar som ska jaga på morgonen, innan Kreml öppnar för turister, så besökare slipper bevittna massakern.

Den serbiske bonden Branko Zivkov och hustrun Vukadinka har efter 45 års äktenskap gått skilda vägar. Branko och hustrun var överens om att de skulle dela på alla ekonomiska tillgångar. Men när hustrun även reste krav på att få hälften av deras jordbruksredskap blev Branko ursinnig.

För att ändå tillgodose ex-fruns krav införskaffade Branko en vinkelslip och påbörjade bodelningen, på sitt vis. Han klöv samtliga redskap och sägs nu endast vänta på besked om vilken del av kon hustrun vill ha med ur boet.
- Vill hon ha delen med horn eller delen med svans? undrar Branko.

(källa: SVT text och One News)

Som tidigare nämnts här i bloggen serverar Restaurang Tennstopet i Stockholm vårkråka med tillbehör (se inlägget här). Om jag fick bra betalt för min lägenhet lovade jag att bjucka Jonathan på en omgång kråka. Då priset visade sig bli riktigt bra kommer även Johan och Josefsson att bjudas på kraxkraxmiddag.

Fredagen den 11 april 19.00 är klockan definitivt slagen för vår vän kråkan. Bokade nyss bord och här är delar av konversationen med hovmästaren:

Jag: Har lite funderingar angående vårkråkan. Är den odlad eller vild?

Hovmästaren: De är vilda. Skjutna i Sörmland. Sen tar vi hit dem och marinerar dem i typ en vecka. Sen tillreds de i ungnen då.

Jag: Vilken sorts marinad?

Hovmästaren: Rödvin.

Jag: Rör det sig om färskt kött eller har det varit fryst?

Hovmästaren: Det är färskt kött. Du vet, de skjuts nu i säsongen.

Jag: Det är inga nedgångna stadskråkor alltså... tänker på avgaser och så?

Hovmästaren: Nej, nej, nej, nej, nej... nej... det är det inte.

Jag: Smak och konsistens? Om du jämför med andra djur.
Hovmästaren: Mycket viltfågel. Mycket mörkt kött är det.

Jag: Är det i stil med anka, att köttet ska vara rätt blodigt?
Hovmästaren: Nej, det ska det inte. Det ska inte vara alltför rött och så utan det ska vara ordentligt tillrätt.

Jag: Är det många som käkar kråka?
Hovmästaren: Javisst. Till kvällen har vi femton man som har förbeställt.

Jag: Är det tack vare att det är gott, eller mer som vi som gör det för att det är lite stört?
Hovmästaren: Det är både och faktiskt. I kväll kommer svenska kråkätarsällskapet hit.

Jag: Ha, ha, ha.

Hovmästaren: Det är sant.

Jag: Är det de där femton personerna du nämnde?

Hovmästaren: Nej, de är nio. Sen har vi en fyra och en tvåa också.

Jag: Då kanske vi kan ansöka om medlemsskap i svenska kråkätarsällskapet, om det visar sig att kråka är the shit.

Hovmästaren: Ja, precis. Det kan ni göra.

Jag: Har du ätit det själv?

Hovmästaren: Njä, jag tycker inte om viltfågel över huvud taget så där va. Nä, men, det är klart jag har smakat på det.

Jag: Det låter spännande.

Hovmästaren: Du, ska jag göra lite anteckningar här. Man vet aldrig, vi har ett visst antal portioner bara va.

Jag: Ja, då kanske ni kan skjuta några extra så att det räcker till oss?

Hovmästaren: Ja, det kanske vi kan göra.

(Tystnad)

Hovmästaren: Ska jag göra en notering om kråka, eller?

Jag: Ja, vi äter det alla fyra.

Hovmästaren: Mm, ok, då skriver vi fyra kråka här.

Att mamma stödjer mig i mitt kråkätande stod klart när jag i morse emottog ett mejl med ämnesraden "Vårkråka..."

"Jag kollade på Tennstopets meny och det fanns faktiskt med kråka:
Vårkråka med rönn- och svartvinbärsgeléer, cognacgräddsås och pommes williams, kr 246:-. Lät ju riktigt gott!

Kanske bara är nu på våren de serverar kråka?
I Frankrike äter man tydligen mycket kråka, så det är säkert gott."

Precis, för fransmän är ju inte alls helt störda i huvudet.