Vad har du i garderoben Jan, kan det vara en liten japan?

SVT text rapporterar om en femtiosjuårig japan som tröttnade på att mat försvann ur hans kylskåp och installerade en övervakningskamera för att lösa mysteriet. I onsdags när mannen var ute började kameran att skicka bilder till hans mobiltelefon och visade en kvinna smyga ut ur en oanvänd garderob.


Polis skyndade till lägenheten och fann en femtioårig kvinna gömd i garderoben där hon bodde på en madrass. Polisen tror att kvinnan bott där i månader.


Recension: In Flames på Gröna Lund

image58
Inte för allt smör i Småland skulle jag kunna nämna mer än en In Flames-låt. Av den anledningen blev jag minst sagt förvånad när redaktör Granvik skickade mig till Gröna Lund för att recensera.

Den 15 500 man starka publiken kan inte få nog av In Flames, det märks tydligast på killen (geten. Red/Anm.) som spenderar hela konserten med att stå med ryggen vänd mot bandet, blunda och spela luftgitarr. Från min lätt elitistiska position uppe på någon sorts VIP-pedestal (hydda. Red/Anm) tittar jag ut över publikhavet och slås av två saker: In Flames-fansen är aningen snyggare än den genomsnittliga hårdrockspubliken, och jag frågar mig samtidigt, vad gör jag här?

Bandet gör en mastig entre till okänd låt ("Cloud connected" är klart okänd. Red/Anm), mastig för att baskaggens dunkande i introt cyklar tandem med fyrverkeripjäserna placerade under ljusriggen. Att smälla smällare har jag lärt mig är lite av In Flames signum, något de ser till att fortsätta med även under Gröna Lund-gigget.


Anders Fridén pepprar publiken med sin gnälliga (growl?)-sång och kärnfysikerna i första raden verkar mystiskt nog känna igen låtarna. Framåt femte eller sjätte låten från okänt album spänner bandet musklerna genom att dra på refrängen i text via LED-lamporna som utgör backdrop. Det hela känns mycket 2008 och Daft Punkskt/Kanye Westskt. Vid vissa tillfällen väntar jag på att en av gitaristerna, som ser lite ut som djävulen (inte Jesper Strömblad, utan den okände killen. Red/Anm), ska dra på sig en svart hjälm och börja stampa takten till "Harder, better, faster, stronger". Detta händer dock inte, men tydligt är att hårdrocken anno 2008 är ganska snygg och välkoreograferad.


Tyvärr är det så pass ljust ute att den snygga inramningen inte kommer till sin fulla rätt, något som leder till att jag måste ta en till öl och fokusera på musiken istället för att virra bort mig i LED-lampornas drömland.


Mot slutet av spelningen spelar bandet en låt som går ganska fort och spetsas till lite extra av att sångaren skriker lite. Ganska exakt som låten innan. Och den innan det också. Så helt plötsligt var det slut, och publiken kan inte förstå det. De vill att In Flames Gröna Lund-spelning ska vara för evigt. Det vill inte jag eftersom inga av låtarna ger mig särskilt mycket.

Det är tajt och välgjort, men inte särskilt engagerande. Ungefär som en fjäril.
JONATHAN TAYLOR

(Nästa recensionsuppdrag för Jonathan Taylor Fisk: Kiss på Stadion)


Aphjärna

På Josefssons födelsedagskalaj i lördags berättade Jonathan (aka Mannen som talade med getter som kan hoppa sex meter rakt upp i luften) att man äter levanade aphjärna i Asien. 

Apan spänns fast så att toppen av huvudet sticker upp ur ett hål i bordet. Sedan ska det snittas och sågas och lyftas på locket innan det är dags för middagens finmotorik.

Apan jag har förbeställt heter Kennedy, 28 kilo. Gillar sport & fritid samt Steven Segal-filmer. Är rädd för bord, Michael Jackson, majs och Asien.  

Nej, fan vad äcklo. Det där med att käka levande apor är ingenting för mig. Egentligen är det så förkastligt att man inte ens borde skoja om det. Men på något sätt har aporna själva satt upp sig på menyn eftersom "Two species of chimpanzee are known to eat the brains of monkeys to obtain fat in their diet" enligt Wikipedia.

Estonia

Fick ett riktigt bisarrt samtal till redaktionen nyss. En snubbe ringde - med en tjej i bakgrunden som hoppade in i samtalet ett par gånger - från estnisk radio och ville ställa frågor om att Sverige blev utslagna i semifinalen i Eurovision i går. De hade letat på internet efter en svensk musiktidning att ringa till och hittade oss. Jag fattade inte vad de yrade om och försökte förklara att Sverige tävlar på torsdag. De viftade bort min info och frågade om vi skämdes för att Sverige blev utslaget.

Efter en förbryllande ordväxling visade det sig att de menade den sjungande kalkonen.
"Ja, den blev mycket riktigt utslagen - men den tävlade för fan för Irland!".
"Nej, Sverige, det har vi läst i tidningen. Skämns ni, eller varför vill ni inte prata om detta?"

Här frågade jag om de möjligtvis tullat för mycket på vodkaflaskan. De erkände att estlänningar drack mycket vodka och att de var ganska packade när de såg tävlingen i går. Det hela borde ha varit ett skämt, men man kan fan inte härma en sådan där öststatsbrytningsengelska om man inte är balt och har intagit sjuka mängder sprit och grått väder i sina dagar.

image53
Estland

image54
Estland

image55
Estland

image57
Storfiskaren Carlsson

Annons

Svenska Kyrkans avdelning i Ljusdal bad om hjälp med designen för ett Narnia-gig.

Christoffer & Jonathan bildade team och jag körde på egen hand. Nedan ser ni resultaten. Behöver jag säga vem som hade stark fyra i bild (i nian)? Behöver jag säga vilken design som vann?
image51
Design: C & J

image52
Design: G


Veckans hund...

...är Abbath-vovven:

image47

A room with a view

En döv dvärg som rastar sina sköldpaddor. En saga för god för att vara sann?

Icke!

Följande utspelade sig nyligen utanför redaktionens fönster (dövheten verifierades genom att kvinnan pekade på sina öron och gjorde nåt teckenspråktrix när en förbipasserande försökta inleda en konversation):

image43
"Ta det lungt när ni leker"

image44
Chill med sköldis

image46
Mer chill med sköldis


RSS 2.0