Far och flyg
Ku Krax Klans fortsatta dominans inom kråkätarscenen skulle säkerställas. Det här skulle bli det stora hyllningsinlägget.
Det blir inget av med det.
Luftslottet sprängdes fredagen den 11 april. För min egen del finns det i princip bara två saker i matväg jag finner smått avskyvärda: lever och brysselkål. Tro på fan om inte kråkfilé visade sig ha en stadig smak av just lever. Rätt torr, seg lever. Den lille jäveln - var den tvungen att anta smaken av en av de två hemskaste gomterroristerna? Kunde den inte ha nöjt sig med att smaka kråka. Hittat på något eget.
I nederlagets hörna där jag befinner mig just nu känns det tungt. Till skillnad från en ledare som Muggen (Robert Mugabe) - med en knappt synbar Hitlermustasch, otajta glasögon och ett flottigt grin viftar han obrytt bort etthundra tusen procents inflation, åttio procents arbetslöshet och sitt folks önskan om en lite mer uppstyrd lagkapten - känner jag när det är dags att kliva av.
Bortsett själva kråkaset var middagen en hit. Den positiva andan i sällskapet gjorde att den första av tre små kråkfiléer inte smakade så illa. Visst kände jag leversmaken, men den kändes hanterbar. En bit in på andra kråkbiten förstod jag att det var önskan att inte sabba stämningen som gjorde att den första biten gick ned tämligen smärtfritt. Den frasiga potatisen (pommes williams är typ friterade potatismosklickar) tillsammans len congacsås, svartvinbärsgelé och rönnbärsgelé gjorde också sitt jobb som smakutjämnare.
Värt att påpeka är att det i princip enbart var Martin som delade min skepsism. Kloss tyckte att kråka nog var det bästa han ätit. Hjalmar, som var den som hittade mandeln i gröten (två stycken hagel i kråkan, i detta fall), nickade förnöjsamt. Till och med Johan, som också anser lever vara något av en styggelse, mumsade utan grimaser.
Ordförendeposten i Ku Krax Klan är nu fritt villebråd. För min del är kråkhypen över. Far och flyg, stjäl guld, gör vad ni vill - men på min tallrik hamnar ni aldrig mer.
Foto: Josefsson
Vad du överdriver. Så himla vämjeligt var det ju inte. Jag skulle ge de små liven ett medelbetyg, fem hagelkulor av tio möjliga. Ett extra poäng för tuffhetsfaktorn (vi snackar ju ändå om asätare här dårå), så det blir allt som allt en sexa.
Josefsson: Jag gillar verkligen det där med att kråkan diggar as, att den mördar och sätter i sig harar och så, men köttet var dessvärre riktigt sunkigt.
Nu har jag en ny idé om en klubb som äter djuret val (krävs lite smugglande fra Norge bara). Där snackar vi mörhet och en smak som tävlar med oxfilé. Valätarsällskapet skulle kunna heta Whale Watchers eller nåt, och man skulle kunna göra tradition av att en gång per år äta val och kolla på "Free Willy". Nu var väl inte Willy en val fullt ut, men nära nog tycker jag.
Efter det att du ätit val, Gran, så återstår det nog bara för oss att äta dig. Därefter borde cirkeln vara sluten.
Gunilla: EU har nyss haft möte där Gunillafrågan togs upp. EU känner oro för att du och ditt gap sväljer hela Europa. Ett annat orosmoln är att ditt hår ska fatta eld (eftersom du sprutar eld känns risken påtaglig) och därmed skulle något mycket värre än Tjernobyl inträffa.
Kan du inte bara flytta till Kina, drakens hemland?
Äta val? Jag är pepp. Vad, har du hittat en restaurang som serverar det?
Jag har hört att val smakar lite som brysselkål.
Mugabe: Jag har hört att du smakar som Maud Adams mamma.
Kråkguldet blev till sand, tråkigt!
Anders: Ja, det var kråkigt.
