granvik

Dags att presentera ett projekt som kommer dyka upp på bloggen i december. Tre sportprofiler sitter just nu och går igenom går igenom 24 plattor ur årets hårdrocksskörd och kommenterar och betygsätter.

De senaste åren har man sett flera exempel på att sport och hårdrock inte är en så avig kombination som vissa tror. Exempel på det är Hammerfalls låtar till både EM i Friidrott ("The fire burns forever") och Curlinglandslaget ("Hearts on fire") samt Sabatons musikaliska samarbete med ishockeylaget Leksand Stars. Tidigare i höstas invigde Backyard Babies och Bullet en NHL-match i Globen.

Men det är sällan man ser idrottsutövarna själva prata hårdrock. Thomas Wassbergs Rammstein-utspel i SVT-succén "Mästarnas mästare" häromåret är ett undantag som renderade rubriker i kvällspressen.

För att folk ska få en större inblick i några sportprofilers hårdrocksintresse lanseras alltså Sportpanelen. Den 1 december presenteras första skivan (den som fått lägst betyg i sammanräkningen) och på julafton kommer tomtefan med årets, enligt Sportpanelen, bästa hårdockssläpp stämplat i pannan.

För att ha lite dramaturgisk slipning på lådbilskarossen är det väl lika bra att avslöja en av de deltagande sportprofilerna i taget. Den första kommer här:

Konståkningsstjärnan Adrian Schultheiss

Namn: Adrian Schultheiss
Född: 1988
Sport: Konståkning - individuellt
Bor: Göteborg
Meriter: 1:a i ungdoms-OS (2005), NM-guld (2006), sjätte plats i EM (2008), artonde plats i VM (2009).

Favoritband: Disturbed, Korn, System of a down, Prodigy, Limp Bizkit, Marilyn Manson, Slipknot

Låt att ha i lurarna under uppvärmning inför en konståkningstävling:
In flames, "Come clarity"
Disturbed "Liberate"'
Korn "Did my time"
System of a down "Chop suey"
Prodigy "Firestarter"
Slipknot "Duality"
Limp Bizkit "Take a look around"
Dead to fall "Torn self"
Children of bodom "Are you dead yet"

Mål med sportkarriären 2010:
- Komma med i och tävla i OS, VM och EM. Göra resultat som jag kan vara nöjd med. Topp 10 skulle jag vara nöjd med i år, men mitt stora mål i karriären är att bli nummer 1/stå på pallen i ett VM eller OS.

"129 SVT Text Tisdag 10 nov 2009

LANDET RUNT  *  Laholm            

Laholmspolitiker glada i hatten?                                         

Färgglada hattar ska hjälpa kommunala chefer i Laholm att hitta nya infallsvinklar på problem.           

De 60 hattarna finns i sex glada färger som var och en står för olika sätt att tänka. Gult står t.ex. för positiva möjligheter som motiveras logiskt.                                    

Kommundirektören som inköpt de 60 hattarna för 300 kr styck, säger till Hallandsposten att hattarna är 'ett arbetsverktyg, en otraditionell problemlösning. Någonstans måste man få vara lite galen och tänka fritt.'"

Allt Kentha Philipson tar i blir till guld. Hans blogg, som läggs ned och startas upp ungefär var tredje timme, ska man apsolut kolla in: http://regnavrede.blogspot.com/.

DN skriver:

"Den landslagsmeriterade tyske fotbollsmålvakten Robert Enke avled i en tågolycka på tisdagskvällen. Enligt lokal polis pekar de första indikationerna på självmord, något som också bekräftas av hans vän och rådgivare Jörg Neblung.

Enke blev påkörd i en järnvägskorsning nära Hannover av ett regionaltåg på sträckan Hamburg-Bremen.

I ett uttalande sade Tysklands fotbollsförbund att det tyska landslaget är i chock. Förbundskapten Joachim Löw och landslagets manager Oliver Bierhoff sade: 'Vi är alla i chock, vi är mållösa.'"

"150 SVT Text Tisdag 7 april 2009

Sju buckliga små bilar              

En olycka kommer sällan ensam, heter det. I det här fallet stämmer det.   

Det började med att den kvinnliga bilföraren knycklade till tre bilar ordentligt när hon skulle parkera utanför en stormarknad.              

Sedan råkade hon gasa av misstag och brakade rakt över en gräsmatta och in i ett hus. Därifrån fördes hon med ambulans till närmaste sjukhus.      

Varpå ambulansen krockade med en lastbil... Olyckorna inträffade på ön Usedom i södra Östersjön. Föraren    
klarade sig med skråmor. Denna gång."

Årets sköldpadda är givetvis från Indien:

"149 SVT Text Tisdag 10 nov 2009

VÄRLDEN RUNT  *  Indien             

Hinduer hyllar helig sköldpadda     

Hundratals hinduer nära Bhubaneswar i östra Indien vägrar att överlämna en ovanlig och hotad sköldpadda till myndigheterna. Byborna är nämligen övertygade om att sköldpaddan är en reinkarnation av guden Vishnu.       

Polisen har försökt övertyga byborna att lämna ifrån sig havssköldpaddan, men i stället har den förts till ett tempel i Kendrapara, där den hyllas med hymner, ris och frukt.           

'Vår by har besökts av herren. Vi tänker inte tillåta att någon tar sköldpaddan ifrån oss', säger den hinduiske prästen Ramesh Mishra."

Egentligen hade jag tänkt lista 2009 års mest spektakulära nyheter i december. Detta kommer dock att få stryka på foten för ett annat projekt som presenteras inom kort och startar den 1 december.

Därför tittar Årets Katt fram redan nu:

"149 SVT Text Onsdag 08 apr 2009 VÄRLDEN RUNT  *  Idaho              

Nitisk kleptomankatt härjar         

Om grannskapet lider av att någon gör småstölder är det bäst att kolla katten. I Tubbs Hills i Idaho härjar kleptomankatten Jack, som inte kan hålla tassarna borta från grannarnas trosor, sockor och handskar.         

En tvättsvamp, en gummianka och en keps har katten släpat hem till sina ägare, paret Waring. Judy Waring hittade en dag uppemot sex handskar.

Husse och matte har nu satt upp ett klädstreck på sin gård där de hänger upp kattens byte så att de rättmätiga ägarna kan komma och plocka med sig  sina ägodelar."


Jack - Årets Katt

Eftersom jag är media så får jag grejer. Det firas med ett öppet brev:

"Öppet brev till media från Thomas Di Leva

Då jag i media idag har anklagats för att natten till igår ha misshandlat min flickvän känner jag att jag är tvungen att bemöta dessa lögner å det starkaste.
Jag har inte rört eller ens krökt ett hår på min flickvän. Jag tar bestämt avstånd från våld i alla situationer.
Det är mycket riktigt att det har varit en jobbig natt med bråk och svartsjuka från hennes sida. Hon var i ett förtvivlat tillstånd och påstod att jag hade varit otrogen i min studio. Hennes ilska och temperament stegrades så till den milda grad att hon tog en kniv i köket och hotade att skära sig och skar sönder sin klänning.

Jag blev förstås rädd och försökte få henne att sluta. Hon stod kvar med kniven i handen och jag sa att nu går jag iväg om du inte slutar. Då sa hon att hon skulle ringa polisen och säga att jag hotat och misshandlat henne.
Jag gick ändå, varpå hon följde efter och skrek " nu ringer jag polisen " .
Jag gick undan en stund.
Gick in igen, då satt hon upprörd och sa i telefon till polisen att de måste komma för att jag har hotat henne.

Efter ett tag kom polisen. De hörde oss i olika rum. Min flickvän berättade till slut sanningen. Och sa att hon hittat på allt i ren desperation. Jag erbjöd mig att ge DNA test på mina händer och naglar angående de rivmärken hon orsakat sig själv med sina naglar i sitt förtvivlat upprörda tillstånd. Polisen sa till mig att det inte var nödvändigt. Och efter ett tag åkte de, och skjutsade hem henne till sig.

Jag känner mig väldigt kränkt och ledsen av det som hänt. Och hoppas att ingen ska behöva uppleva något liknande.

Jag hoppas ni förstår att jag inte gjort något av det som påståtts i media och utgår från att detta nu avslutas på ett värdigt sätt.

Med vänliga hälsningar
Thomas Di Leva

P.S. Det skall tilläggas att ärendet är nedlagt och inga som helst misstankar finns gällande detta"

Jag vet att jag skulle kora vinnare den 30 november till den här tävlingen. Dock har en av de tävlande räknat ut vikten helt korrekt, in till minsta grammet. Därför avgörs tävlingen redan nu. Många var otroligt duktiga och där vill jag nämna kitsoK som kalkylerade fram 110 kg och John som beräknade vikten till 109kg.

Men stjärnan i sammanhanget var tveklöst SheerFaith som mätte fram helt korrekta vikten 109,5 kg. Han får en Opeth-tröja storlek XL och hans blogg Metafilm kan man läsa här.

Gigantiskt grattis till SheerFaith!

Senaste gången jag såg W.A.S.P. var på Rockweekend i Kilafors. Strilande regn och lera till knäna. Då var Blackies känslosamma tjut den uppoffring alla hårdrockare norr om Gävle behövde. Han sjöng sina låtar som en Gud och vi gick ned på knä utan vare sig tanke eller galoscher.

Ett halvt år senare står den gamle Svarten på Debasers scen. Han är kristen, men det är inte relevant. När 800 personer ser W.A.S.P. på Debaser spelar religion ingen roll. Eller kanske, Blackies nya inriktining förbjuder en låt som "Animal (fuck like a beast)". Men om det är Gud som ger oss denna spelning så skickar jag upp fem cent norrut.

Kalaset inleds med "On your knees" och "Love machine". Tråkigt för mig är att jag sitter instängd i bion på Debaser Medis. Våra presspass var inte mer värda.

Utsikt:



Men MC trollade in oss nere bland publiken.


Där träffade jag Krille. Han tog fram mobilen och snackade Wasp.


Strage - #1 Kristin Kaspersen-hangaround var på plats


Linnéa och Martin säger hej hej


Blackie Lawless


Blackie Lawless är hyvens, knullar icke som en best

När man ser W.A.S.P. live 2009 är all bakgrundssång förinspelad. Parhästarna Mike Duda och Doug Biar gör Scooby Doo-försök att kliva in i rollen som backupsångare trots att de har mer trovärdighet som cirkushästar. Och de kan inte ens springa runt i en ring. Eller knuffa en boll i en basketkorg med nosen.

Men Blackie vet hur man fångar en publik. Att han irriterat viftar bort kråkljudet i "Wild child" hoppas jag CJ undersöker in sin recension som kommer i Close-Up #117 (ute 1 dec).

Blackie Lawless ger inte allt. Han känner sig lite småsäker och kör sina låtar bra. Hans stövlar med fransar ser ut som skit. Han är för amerikansk för att förstå.

Gästblogginlägg från Kentha:

Helvete, how can you guys be so awesome? Jonathan Taylor = tjej = mes = gillar inte att umgås med helevete how can you be so cool. Nu bli det en dikt:

Niklas Lindh.

Bra dikt. helvete, Jonas - jag älskar dig. Daniel = oxå tjej.

Helvete. you aRE SO COOL.

Martin Carlsson = metal. ibland.

Helvete.



Jag och Kentha

Dagens mest bisarra samtal:

Kvinnoröst: Hej, jag ringer från Tele2. Var det din fru jag pratade med förut tro?
Jag: Eh, nej.

Kvinnan: Ok... hur menar du?
Jag: Jag menar att du knappast har pratat med min fru.

Kvinnan: Hur vet du det?
Jag: *är tyst*

Kvinnan: Hallå, är du inte gift eller?
Jag: Vart vill du komma?

Kvinnan: Alltså...
Jag: *avbryter* Du har kommit till Close-Up Magazine.

Kvinnan: Och du är inte gift?
Jag: Men helvete - det här är en arbetsplats. Den gifter sig knappast, eller hur?

Kvinnan: Jaha, då har jag nog kommit fel.
Jag: Ja, det verkar rimligt.

***

Jaha, tar lite helg på det då. Torture Division med knarkbaronen i spetsen på 44:an i morrn. Man/get missar inte det!

För ett par år sedan ställde de R-märkta samhällshoten Bronett och Wells till det i Rålambshovsparken på Kungsholmen. Efter att ha straffat huvudstadens kulturliv med ett giftkok kallat "Rhapsody in circus" lämnade Robert och Robert parken helt söndertrasad. Stockholm Stad uppskattade kostnaden för att återställa det förstörda gräset till 180 000 kr.

Nu ger sig den lille cirkusråttan på att vandalisera Gärdet ovanför Östermalm, där han smällt upp ett gigantiskt smutsvitt, dåraktigt tält. I tältlobbyn är det glest med besökare. En herrelös hund rör sig bekymmersfritt i utrymmet som även innefattar ett läsk/popcornstånd, en övergiven sockervaddsstation och tre förskräckta cirkushatare (jag, Annica och Josefsson).


Strax innan på syltan Hamnen: Josefsson laddar upp med stöl. I bakgrunden märks en rödvinspimplande tant som pratar högt med sig själv

Väl inne i galenskapens centrum inser vi att våra platser är längst framme vid scenen. Rad 1, plats 19 är avsedd för mig. Men det finns ingen plats 19 på rad 1. En cirkusmänniska lotsar mig till stol 7 och säger att det är plats 19. Detta är cirkus - en plats där rimligheten inte har någon plats.

Robert Bronett intar scenen och förklarar för den fåhövdade publiken att tv filmar (intressant info om SVT:s skamlösa uppbackning av Bronett hittar man här). Inte nog med att vi förnedrar oss själva genom att vara närvarande, vår utsatta situation ska sändas i etern också.


Annica har fixat popcornstrut som man kan hålla upp som skydd när kameran riktas åt vårt håll

Bronett ber den glest utspridda publiken att flytta närmare scenen så att inte tittarna ska upptäcka vilket luftslott denna föreställning är. Uppskattningsvis 80 procent av de cirka tusen platserna gapar tomma, trots att det är lönehelg.

Satan och hans apostlar

Projektet Cirkusprinsessan är inne på sitt tionde år. I år har 200 sökande från hela världen skickat in ansökningar via Internet. Sedan har Robert plockat ut de tjejer han helst vill ligga med.

Först ut är Stephanie från Kanada. Hon kan hoppa, trolla, vissla och flyga. Nej, men hon kan gå på lina. Eller det rör sig snarare om en rätt tjock vajer. Det är över en meter ned till scengolvet men Stephanie har väldigt bra balans och håller sig kvar på linan i tio minuter.

Två tyska systrar bildar intim hög och har något slags akrobatiskt förspel för sig. Vid scenkanten står Bronett med en sträng saliv hängande från vänster mungipa.

Tyskorna

Två franska balettbrudar gör något som i programbladet beskrivs som "en parodi". Det verkar innebära att den ena slår till den andra i huvudet synkroniserat med ett tokigt ljud som kommer ur högtalarsystemet. Var är de cyklande sjölejonen, undrar jag.

Fransyskorna

Svenskamerikanska Shannon åmar sig upp och ned längs en röd påle. Liknande nummer har åkt ut i långt innan finalen i TV 4:s talangprogram.

Svemerikanskan

Djulia från Ukraina är jättestark och kan stå på en arm. Och vrida sin kropp som någon som har drillats av en mycket ond cirkusdirektör med hög hatt, svart själ och störst husvagn med dubbelsäng draperad i vinrött plyschtyg.

I pausen passar vi på att smita hem. Bronett uppmärksammar att Granvik är inställd på hemgång och kastar mordiska blickar efter honom. Josefsson hävdar dock att Bronetts blickar var lystna och att cirkussvinet ser cirkuspotential hos den flyende mannen.

Nu kommer bloggens kulturreporter att framföra en mer analytisk reflektion av cikuskvällen. Över till Annica:

Cirkus. Jag har precis som du, kära läsare med relevant hjärnfunktion, alltid trott att jag fruktat cirkus. Att jag avskytt detta fenomen, denna Dantes gudomliga komedi. Men jag känner mig tvingad att högtidligt erkänna mig omvänd. En handfull sprattlande, balanserande, skuttande och ålande gymnastikbrudar i form av Jonas Granviks födelsedagspresent har omprövat min mardröm.

Vokalförlängaren och sanningsförvrängaren Robert Bronett är ringledare för debaclet Cirkusprinsessan. Han lever på dna-kredit med skyhög ränta - är en skamlös Henry Bronett-posör med ett obönhörligt vandrande öga.

Robert är stolt över sin och brodern/idolen Henrys satsning på att lyfta fram kvinnor i cirkusvärlden. Prinsessa efter prinsessa presenteras med att hon ”ger sig på ett traditionellt manligt trick och gör det bättre än de flesta män”. Fast prinsessorna är inte män, varpå sexiga rörelser, skälmska blickar och skira kjolar plus strategiska fläktar instiftats reglementsmässigt.

Cirkuskonsterna har en tydlig ton av striptease, men detta faktum skyls genom att man i programbladet väljer att nyttja den kulturellt accepterade synonymen burlesque. Burlesque är som bekant en konstform. Bra så. I tältet sitter konstformsivriga familjefäder med stora ögon och familjemödrar med irriterade miner. Några brats som sippar gratisskumpa i plastglas och busvisslar åt prinsessornas konstutövanden har antagit första parkett. En stor del av publiken utgörs av imponerade småtjejer som inte vet bättre. Evenemanget har trots allt lockat dit dem med en logga i spretig barnskrivstil. Det bjuds godis och läsk, så varför skulle inte de vara hedersgäster?

Damer som ger sig in i manstradition ska inte behöva anta manliga stereotyper och bära skägg för att accepteras, även om det sannerligen hade förgyllt evenemanget i fråga. De ska dock inte heller behöva axla kvinnliga sådana och bära genomskinliga överdelar och obefintliga kjolar konstruerade av plastbananer. Utan att begrava mig i en potentiellt dubbelmoralistisk genusdiskussion som tar bort sökarljuset från kulturgärningen kan jag bara konstatera att evenemanget resulterar i blodsmak i munnen. I synnerhet då det ackompanjeras av Roberts snasksugna minspel.

Le cirque des corps – ett mycket tveksamt lustspel.

Allt jag tidigare förknippat med fruktan i förhållande till cirkus trängtar jag nu efter. Knivar, clowner, muskiga stråtrövare i träskor och skabbiga lejon. Cirkusprinsessans näpna lolitaroll behöver onekligen solkas. Genom våld och onämnbara fasor. Vithajar nedanför balansrepen och jonglering med motorsågar. Roberts olämpliga herravälde måste få hembud.

Det enda som är ruggigare än cirkus är faktiskt cirkus utan det ruggiga.

Man hatar cirkus och vill därmed se den skada och häckla sig. Så fram med enhjulingar, propellerhattar, ryska björnar med stilett och alkade apor. Låt popcornen brinna och sockervadden dränkas i blod. Låt barnen stirra in i fruktans plastnäsförsedda ansikte och skåda mänsklighetens sanna jag, inte förledas i ett förrädiskt skimmer av dansande fruktkjolar.

Ur led är tiden och åt helvete är cirkusen. Med risk för liv och lem antar jag djävulens tunga och yttrar det enda påstående som kan stävja Bronett-klanens planer på rosa, tyllerotisk världsdominans. Låt det höras från norr till söder och låt det höras högt.
Bring on the clowns.

Sammanfattning: Evenemang [1], Förfriskningar och tilltugg [2], Robert Bronett [1], Cirkusprinsessor [3], Lokal och toalettfaciliteter [2], Genomtänkthet/Uppsåt [1], Kulturell status [3].

Annica Hedbrant, kulturreporter.

***

För att smälta intrycken samlar sig trion efteråt på Blecktornskällaren. Josefsson intar en smaklös wienerschnitzel (dock pluspoäng för alla rätt rörande kökets val av tillbehör: ansjovis, citron, kapris, ärtor, skysås och stekt potatis) och Annica kämpar med efterrätten friterad camembert med hjortronsås och friterad persilja. Osten kommer i form av fabrikstillverkade, puckformade otyg som smakar hushållsost. Granvik håller sig till det Blecktornskällaren kan bäst, flasköl, och berättar om Rolfs dikalvssylta för sina kamrater som lyssnar storögt.

Ett till svar har trillat in angående detta. Tidigare har ju Eva svarat.

"Hej Jonas,

Först och främst, ursäkta mitt sena svar. Tack för att du tog dig tid att skriva ner och skicka iväg din åsikt, det uppskattas.

Du tycker att jag var antingen a) antifeministisk eller b) ironisk, om jag har uppfattat rätt.
Självklart vill jag inte uppfattas som några av dess saker och det var heller inte min mening att det skulle uppfattas så.

Jag håller med om att det var ett kraftfullt uttryck och det var just det som var min avsikt, för att väcka tittarens nyfikenhet och intresse för serien "Den stora resan".

Men det sagt, tycker jag nog att det finns utrymme för ironi, även för en programpresentatör på SVT, när det är självklart att det är just ironi.


Vänliga hälsningar

Ana Barata
Programpresentatör SVT "