Dubbelrecension av Joe Laberos trollerishow

Vart ska man börja? Med att Joe Labero egentligen heter Bengt. Eller med att hans trollkonster är lika häpnadsväckande som en ficklampa. Nä, vi börjar med Joes talang för att distansera sig från verkligheten (att han klarar detta så bra betyder inte att han är en "magic master", bara att han saknar förstånd).

Efter att en tid ha försökt att få till en egen show i Las Vegas tog Joe Laberos tålamod slut. I tågtidningen Kupé förklarade han att det som stod i vägen mellan honom och en superfet show i nöjesmeckat var "judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare.". Det var ju så att "En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas".

Joe bränner broarna till Vegas

Joe bad senare om ursäkt i Expressen. Saken var ur världen.

Vad som är oförklarligt är att ingen verkar ha förklarat för Joe att hans trolleri lämpar sig betydligt bättre på en rastplats kring Alvesta än i Las Vegas.

Hamburger Börs, onsdagen den 11 mars klockan 18.55.

Jag och Annica stiger in i värmen. Vi placeras vid det bord som står allra längst från scenen. Vi inser snabbt att det beror på att vi är minst tjugo år yngre än alla andra. Med vår snudd på ungdomliga synskärpa har Joe inte en sportslig om vi inte sitter riktigt långt bort. Och man fick inte komma efter 19.00 (showen startar 21.30). Alla måste hinna bli snorfulla. Alternativt så uttråkade att precis allt nytt som händer i lokalen framstår som höjdarunderhållning.

Efter en angusbiff (anusbiff jämfört med vad mentor Willy saluför), metalvinet Maidens Prayer och pajasost börjar det hända saker. Vi går bort till merchståndet och jag köper ett signerat programblad för 60 spänn. Tjejen på andra sidan disken frågar oss en fråga:
- Trollar ni?
Det är den sjukaste fråga jag fått, tror jag. Jag och Annica kollar på varandra, och lyckas sedan fnissa fram ett nekande svar. Vi trollar inte.

Belysningen i lokalen dämpas. Människor i svarta kåpor och masker går runt och sprider mystik. Vi beter oss som vi tror att de hoppas att publiken ska bete sig. Vi spärrar upp ögonen, närmar oss försiktigt och anfaller sedan med mobilkamera och tar poseringsbilder.

Kåpkille


Kåpkille


Jag och kåpkille

Alldeles innan klockan slår halv tio kommer det fram en kåpkille och sticker åt Annica ett kort. Klöver sex.

Annica smuttar på Maidens Prayer

Aha, Annica kommer att bli uppdragen på scen och tvingad att delta i ett korttrick. Vi kommer fram till att det är ett ypperligt tillfälle att busa med Joe. Jag lånar ut en penna till mitt charmanta sällskap varpå hon skriver sitt namn, att hon är singel (med en smiley efter) och "Joe 4-ever" . Och så plitar vi dit Jonathans mobilnummer.

Kortbus

För sent inser vi att vi borde ha gått bort till magishoppen och köpt en kortlek och bytt ut kortet mot hjärter sex, eller dylikt. För att sätta myror i trollskallen.

Showen startar. Huvudkaraktärerna, förutom Joe, är den australiensiske butlern Albert, en blond tjej som då och då sjunger pampig gothmetal med Napalm Records-touch, ankan Mårten och en akrobatisk tjej.

Joe sätter fast en assistent med en anordning på en kvast och det ska se ut som hon svävar. Det ser bara ut som hon, med hjälp av en anordning innanför kläderna, sitter fast på en kvast.

Joe plockar fram ett gäng duvor ur sin kavaj. Ett trick som kan ha varit hyfsat fräscht för 300 år sedan.

Joe och Albert tar upp medelålderskvinnan Margareta ur publiken och gör ett knivnummer som kanske ska vara ironisk. Poängen verkar vara att numret inte innehåller trolleri utan att publiken ska skratta åt Margareta som inte inser att hon blir lurad då hon har ögonbindel och inte ser att Joe fuskar när han kastar kniv mot henne.

Sedan följer en och en halv timmes nonsens. Ofta händer det saker bakom ett skynke. Exempel: Joe lindar in sig i plast och går sedan bakom ett skynke. Efter tio sekunder dras skynket bort. Där står någon inlindad i plast,. Oj, det är Joes assistent. En av figurerna i kåpa på scen ger sig tillkänna. Det är Joe, som förnöjt säger "Ja, det där kan ni ju fundera över, he, he".

Och det är lite märkligt för ofta lägger sig Joe till med en dialekt liknande Werner och Werners om ni kommer ihåg det SVT-humorparet (Sven Melander, Åke Cato). Och drar skämt som antingen är dåliga ("Jag lånar helst pengar av en japan. Varför? Han betalar alltid igen), I yen - haja vad kul.

Eller så är de tvivelaktiga ("Sitter du ned eller är du också från Asien" säger han till en farbror i publiken), Och så är det många dråpliga ankskämt typ "Jaha Mårten, hur har du kommit in... har du plankat?",

Det blir inget korttrick för Annica. Först misstänker vi att det är för att Joes spioner (kåpfolket) såg när vi preparerade kortet. Sedan förstår vi att de delar ut kort lite varstans i publiken för att man ska tro att det finns en chans att bli utvald innan den i publiken som är med på noterna blir vald.

Jag håller på att gå på ett trick med ankan. Men allt förklaras med att Mårten har en ankkompis i lokalen (med en lika söt liten halsduk),

Efter showen frågar vår vänliga men amatörmässiga kypare oss om vi gillar vad vi såg. Finns inte en chans att vi svarar jakande utan jag meddelar att Joe och hans trollshow är lika tilltalande som dödsslemmet som flyter ur näbben på en nyöverkörd fågel. Fast jag gör det givetvis i mer socialt gångbara ordalag.

Över till Annica:

Upplevelsen av Joe Labero, hans show och alla som är där kan sammanfattas i den tallrik med dessertostar som jag och bloggmeister Granvik beställer in som avrundning på vår asdyra men ordinärt smakande måltid.

Där ligger de. En kittost, en grönmöglis och en obestämbar men gul. Små bitar på ett fat med fikon och vörtbröd. Ett försök till att efterlikna något exklusivt, kittlande och njutningsfullt. Men ostarna smakar ingenting eller illa. Fikonen är torra och skrumpna. Servitören är snofsigt klädd och för sig, men medger utan omsvep att han inte ens känner skillnad på röda och vita viner när vi undrar vad han rekommenderar till ostskalkarna. Det här är pöbelns slott.

Rökelsedoften, sammetsdraperierna och de kringstrykande vålnaderna skapar först en dimridå av något spännande och mystiskt, men den glesnar fort och avslöjar ställets sanna jag. Det är ett aphus för representationsdrägg. Ett antal mindre glamourösa företag med icke-storstadsdialekter har tagit Hamburger Börs i besittning med sina sikten inställda på fylla, företagsreseligg och som alibi för dessa två mål; Joe Labero.

Joe fattar givetvis läget. Likt en after-ski trubadur som kväll efter kväll spelar Creedence-covers på berusad begäran fokuserar han showen på plumpa skämt och nötta trick. Han har lagt all utveckling på hyllan, nästan börjat tillbakabildas rentav. Han trollar bort knutar på rep och bollar med ringar som fastnar i varandra. Nummer som ligger ett modest snäpp högre än ”Min första trollkarlslåda” i magikercred.

Det är inte längre den stolte illusionisten Joe, det här är den härjade entertainern Joe – en pastisch på sitt forna jag.

Det blir oerhört tydligt när han slår på ett gammalt avsnitt från ”Låt kameran gå” på storbildstv:n och lämnar scenen. Inslaget visar hur han på höjden av sin karriär, troligen under mycket tidigt nittiotal, trollar mindre sedlar till större på ett bankkontor. Publiken brölar förnöjt och igenkännande. Representationsasen blir fullare och fullare. De börjar råma kommentarer obehindrat – till Joe och möjliga företagsreseligg. De skrattar för högt, för forcerat och på fel ställen. De är Börsens kungar och detta är vad de kommer att prata om på måndag vid sina respektive kaffebryggare, i sina respektive mellanstora företag, i sina respektive små till mellanstora städer.

Stockholm, hotell, fylla och Joe Labero. Köpa med en t-shirt till ungarna. Detta blir också kvällens sammantagna erfarenhet – en sal fylld med uppdämd hets och i någon mån sorglighet. Samordnad och hysterisk flykt från grå, låst vardag med familjeliv och pappersjobb. Och en fallen trollkarl som bistår.

Därför är jag oerhört glad över att Granvik fyller min personliga sfär med en motvikt av sans, initierat kött -och vinprat samt allmän trevlighet. Det och att merch-tjejen frågar om ”vi själva trollar” är kvällens stora behållningar.

Runt 17:30-snåret, innan jag möter upp Granvik för den magiska aftonen, flanerar jag runt i området och hamnar vid Dansmuseet. Som kulturestradör jag inte motstå frestelsen och beträder byggnaden. Där, i gamla pampiga salar som ser ut som Joe Laberos kulisser fast på riktigt, sitter människor i en ring med ritblock framför sig. Dörrarna till händelsen är stängda och jag frågar de två kulturella kvinnorna som vaktar vad som försiggår.
– Det är en krokikurs där man får måla av en dansare i rörelse, svarar en av dem. Det kostar sextio kronor och du måste ha med dig eget material - block och pennor eller kol.

Jag sneglar in och ser en muskulös ung man i minimal, vit dräkt flexa vadmusklerna för ett gäng fnasiga, gråhåriga tanter. Jag köper sedan ett vykort med en farbror som sneglar över en fåtölj i Dansmuseets shop, Granvik får det i present (Tax! Jag blev glad. Red/Amn) när vi sedan möts och han verkar bli glad.

Mellan de två eventsen krokikurs och Joe Labero skiljer det inte många meter i avstånd men mycket i kulturell status och klass. Jag vet inte vilken av de två som är att föredra, troligen Joe eftersom det är accepterat bli full där. Gemensamt för de båda är dock att man betalar för att se en man iförd vitt, glansigt tyg och troligen en förhoppning om att ens besök resulterar i samlag.

Betyg: Dansmuseum [3] Mat [5] Publik [2] Joe Labero [4] Sammantagen upplevelse [8]
ANNICA HEDBRANT


Annica och Joe

Kommentarer
Postat av: Annica

Men gud vad skevt mitt huvud blev. Har han förtrollat det?

2009-03-12 @ 17:11:58
Postat av: Josefsson

Hur luktade han?

2009-03-12 @ 19:29:19
Postat av: Anal Elf Kid

Men vad hände med dvärgskämten?! :(



För ett par år sen när entertainern Joe "kom hem" till Göteborg för en rad föreställningar på äckliga Rondo fanns en annons i Göteborgsposten där Joes agent sökte efter en lämplig lägenhet till Joe. Det skulle vara en äkta paradvåning på minst fem rum, helst på Avenyyyyyn eller i anknytning till denna (blev Vasastan vill jag minnas), representativt möblerad och den fick kosta precis hur mycket som helst. Jojo. Inget är gott nog åt Joe. Sen gled han omkring i en vit limousine med svarttonade rutor och var en frisk fläkt av storstad och flärd här i allas vårt Lilla London.



Har för mig att han var inblandad i nån krock med limon också.



Hoppas att dom bokar honom till Muskelrock! Joe och Thor kanske kan göra något tillsammans?



2009-03-12 @ 19:38:01
URL: http://www.framednoise.com
Postat av: Gran

Annica: Hoppas du kan svara på Josefssons fråga. Vi spekulerade ju i hur Joe luktar. Och du lyckades ju komma honom nära inpå livet. Säg inte att du glömde att lukta på honom.



Anal: Dvärgskämten lös tyvärr med sin frånvaro. Och det var en bild på en dvärg i programbladet. Den såg jag inte heller röken av. Vit limmo strök dock omkring utanför. Gissar att han tagit av dvärgbudgeten och stoppat in i limmokassan:-(

2009-03-12 @ 19:59:57
Postat av: The Wiccan Maitresse I

Enligt merch-tjejen ser ni två alltså ut som potentiella magiker som dyrkar mäster Labero?!

Helt hysteriskt.



Annica, du kunde verkligen inte låta bli att smyga in lite kulturtantsporr - räckte det inte med mästers blonderade hårman och potentiellt muskiga doft?

2009-03-12 @ 20:54:04
Postat av: Annica

Givetvis luktade jag. Minns att min notering var "hårprodukter" och att det var något av en besvikelse.



Gran, glöm ej att jag kontrade "Trollar ni" med ett klockrent "Inte än..."



Wiccan: Nej. Det räcker aldrig.

2009-03-12 @ 21:18:24
Postat av: Jannati

Underbara beskrivningar av er bägge, man blir alldeles lycklig över att inte ha varit där.



Man ser för övrigt på bilden du postade i inlägget innan detta att Joe är en talanglös samt mycket självgod man. Ett sådant leende bjuder folk bara på om de innerst inne är medvetna om att de knappt är värda sin vikt i kött.



Inte konstigt att judarna, bögarna och miljonärerna irriterat viftade bort honom.

2009-03-12 @ 22:35:45
URL: http://www.smektavvombater.se
Postat av: Adolf

Enligt ryktet "Josefsson" (inte) var ni på Laberos show enbart för att få dejta varann i smyg. Hur ställer ni er till denna information?

2009-03-14 @ 18:04:04
Postat av: Annica

Hörru Adolf, det där var lågt. Bara för att Jonas är man i en kvinnodominerad kulturvärld blir han genast sedd som ett stycke, vars enda funktion är att bekräfta och ligga med kvinnorna. Skäms, det är 2009.

2009-03-14 @ 19:26:40
Postat av: Jannati

Med tanke på att Jonas och Annica tillsammans skulle generera världens snyggaste samt mest verbala barn är det bara att uppmuntra denna ryktesspridning till dess att de själva börjar tro på den och gängar sig.

2009-03-15 @ 14:35:54
URL: http://www.smektavvombater.se
Postat av: Gran

Adolf: Plump påstående. Vi var där för att spana på Joe.



Annica: Bra talat.



Jannati: Smickrare där.

2009-03-15 @ 22:01:56
Postat av: The Wiccan ...

Jag känner ingen av er personligen men det skulle vara riktigt roligt med denna potentiella unge! Denne skulle förmodligen gå omkring och vara söt, samt skriva välformulerade och ilskna blogginlägg på kamratpostens webbplats om hur läskiga alla muskdoftande kulturtantsbarn är (och göra tafatta kortkonster i pauserna av mammas och pappas trollerishow i mästers anda)..

2009-03-15 @ 23:55:01
Postat av: Gran

Wicca: Vi bedriver kulturverksamhet - inte något avelsprogram.

2009-03-16 @ 08:05:18
Postat av: Josefsson

Haha, vad fan??! Jag har inte spridit något sådant rykte. Dessutom är Jonas MIN. MIN!!!

2009-03-16 @ 09:47:59
Postat av: The Wiccan ...

Okej förlåt, men de som påstår att de känner er har här på bloggen uttryckt att det var en så bra idé att jag inte kunde låta bli att spåna på den där genperfekta avelsskapelsen.



2009-03-16 @ 12:26:03
Postat av: Annica

Jag känner att vårt kulturarbete undermineras av dessa plumpa antydningar. Hur ska vi fortsätta kunna jobba seriöst i en sådan miljö? Det är nästan så mitt stundande dinosauriereportage är hotat.



Josefsson; fast du får bråka med Jonathan om Jonas. Jonathan ligger så bra till att han eventuellt kommer att få träffa Jonas mamma!

2009-03-16 @ 13:51:31
Postat av: Gran

Annica: Neeej, säg inte att dimoknäcket är i fara - det är ju höstens stora happening här på bloggen! Meddela mig önskat datum förresten så ska jag försöka styra med pressplåt.



Med tanke på den senaste tidens konstiga konstprojekt med fejksjälvmord och förstörande av t-banevagn så kanske vi inte skulle vara sämre. Skaffa ett barn som konstprojekt kan verka väl stört, och framför allt jobbigt, men det skulle garanterat väcka debatt (och dra finfin uppmärksamhet till bloggen).



Vi skulle kunna ha barnet varannan vecka och blogga om det. Finns ju många ingångar på ett sådant projekt och ett är att föda upp barnet på strikt Dolph Lundgren-diet. Barnet får bara se Dolph-filmer och det ska uppfostras i tron att Dolph är Gud.



En annan idé är att uppfostra barnet i tron att det är en get.



2009-03-16 @ 14:32:43
Postat av: Josefsson

Annica: Pfff. Patetiskt. Mamma och pappa Granvik är man ju redan bundis med. Återkom när det är tvärtom - det vill säga när Jonas får hänga med Lena Hanzon och Peter Haber. Först då kommer jag att inse mig brädad.

2009-03-16 @ 14:38:52
Postat av: Gran

Dinoknäcket ska det så klart stå. Jag kan stava, jag är inte rädd.

2009-03-16 @ 14:55:28
Postat av: mugabe

Som vanligt hade Jonathan gjort ett betydligt bättre jobb. Killen har ett öppet sinne, och har inte på förväg bestämt sig för att Labero är på dekis, publiken odräglig, maten kass och sedan tillbringat kvällen med att få detta bekräftat.



Ja, jag är fortfarande sur för övergreppet i ND-tävlingen.



-Varifrån kommer du?

-Jag är en järv!

2009-03-16 @ 15:21:40
Postat av: Gran

Muggen: Vi gick dit med öppna sinnen, tro mig.



Hur kan du vara sur? Det fanns ett svar som var ännu mer rätt än ditt.

2009-03-16 @ 15:43:43
Postat av: mugabe

Hrmpf.

2009-03-16 @ 17:13:18
Postat av: Ebichu

Just nu sitter jag i min nya fina t-shirt och lyssnar på min nya fina cd.



Jag skrattar i mugg åt er bottenlösa förtvivlan, er bittra gråt och tandagnisslan. (I know your feelings because I'm psychic).

2009-03-17 @ 00:22:12
Postat av: Adolf

Dagen fråga är varför "Ebichu" skrattar i mugg...

2009-03-17 @ 01:07:05
Postat av: Anal Elf Kid

Adolf: Du skulle bara veta. Jag känner henne. Jag vet.



:-(



2009-03-19 @ 22:42:44
URL: http://www.framednoise.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0