granvik

Det var fler än jag som undrade vem innehavaren av publikhavets tuffaste mustasch på Dismember-giget i fredags. Kamrat Ola hade lyckligtvis sinnesnärvaro nog för att forska i saken. Det visade sig att mannen var pappa till Dismember-gitarristen David Blomqvist.
- Jag är inte stolt över den, utan jag är stolt över min son, svarade pappan när Ola berömde honom för mustaschen.

Giget var grymt men urvalet av låtar kunde ha varit ännu vassare. Fler låtar från de första tre albumen borde ha lirats och i stället kunde man ha snålat på bidragen från "Hate campaign" och "Death metal" som är de svagaste plattorna. Tre låtar vardera från dem var i överkant.
 
Kul med alla olika sättningar (även om Robert Sennebäcks growlröst inte var den starkaste och Fred Estby ännu en gång visade att han är dödsmetallens svar på Lars Ulrich) som fodgades samman i ett enda stort massmöte under extranumret "Casket garden" då uppskattningvis tolv personer lirade samtidigt.

Efter spelningen hade David Jannati vänligheten att ge mig en inflyttningspresent (ett halvår efter flytten). Det var en väldigt fin Nicke Nyfiken-lunchbox. Jag blev mycket glad och trevlig. Kollegorna på jobbet kommer att skicka avundsjuka blickar när jag dukar upp min nya matlåda.