granvik

Vad gör du den 28 maj? Själv är har jag inte bestämt mig. Ett trettiotal personer i Penzaregionen i centrala Ryssland tänker i alla fall sitta i sin grotta, precis som de gjort sedan i höstas, och uppleva jordens undergång.

I veckan öppnade grottsekten eld mot polisen då den försökte ingripa eftersom smältvatten översvämmat delar av grottan som riskerar nu att rasa in. Ingen ska få störa en väl underbygd undergångsfinal.

Sektledaren själv, fyrtiotreårige Pjotr Kuznetsov, är anmärkningsvärt nog inte på plats innuti grottan. Han greps i november av polisen, åtalades för "uppvigling till religiöst och nationellt hat", tvingades genomgå en rättspsykiatrisk undersökning och lades därefter in på mentalsjukhus. Att Pjotr, förutom att ha skapat en grottsekt, de sista månaderna i frihet sov i en kista kan ha bidragit till att hans mentala status blev så starkt ifrågasatt.

Jag tänker inte länka till någon tillförlitlig nyhetskälla som backar upp den här stolliga historien om en (fniss) grottesk sekt som förutspår att jorden ska tacka för sig den 28 maj. Jag tycker inte det behövs. Pjotr har nischat sig ganska hårt får man säga. Konkurrensen på grottsektscenen är i det närmaste obefintlig så googla på bara så hamnar du rätt.

Ok då, lite bildbevis kan jag bjucka på.

Man försöker kontakta sektmedlemmarna genom ett hål i marken.

***

Alldeles innan publiceringen av detta inlägg inkom information om att sekten lovat att lämna grottan om en knapp månad, den 27 april. Den officiella förklaringen är att Pjotr själv övertalat sina grottadepter att träda fram ovan jord. Själv misstänker jag betydligt smutsigare metoder. Polisen hotade helt enkelt med att slänga in flera exemplar av Agneta Sjödins bok "En kvinnas resa" i grottan.


Kulturskymning

Kirk Windsteins skägg är ogenomträngligt. Inte ens världens skarpaste atomforskare skulle kunna forcera Kirks enormt tätvuxna skägg. Respekt.

Utöver skägget var Down riktigt styvt. Bäst var självklart "Beneath the tides" och Phil Anselmo. Phil kan konsten att sjunga, skrika, skoja, vara allvarlig (R.I.P. Dimebag), vara nykter och förmodat påtänd. Att ha skapat sig en vettig karriär i ett annat band efter att ha varit med i en fantastisk grupp som Pantera är också respekt.

***

Det ser mörkt ut för Frank. Frank Hsieh torskade tyvärr Taiwans presidentval nyligen. Frank stod för ett riktigt långt fuck you-finger upp i Kinas lyckogömma, men folket valde Kinakuksugaren Ma Ying-jeou. Så grattis Frank, har inte Kina plockat upp dig i en mörk van märkt "Georges fish & food" ännu så sker det alldeles snart.

Men säga vad man vill om Kina, man hajar ju att de lackar mot Tibet. De som har lite bakom pannbenet har upptäckt att Tibet är ett riktigt hot nu när de har kärnvapen och allt. Att USA inte hittade några k-pangpang i Irak berodde på att Saddam skeppat hela kabraket till Tibet. Hantlangare var ingen mindre än Dalai Lama (vem kollar honom i tullen liksom).

Munkar? Nja, det är knappast någon hemlighet att de så kallade munkarna i Tibet i själva verket är vetenskapsmän inriktade på kärnvapen.


Dalai Lama förklädd med glasögon och lösskägg


Riktiga munkar har ej klockor. Detta är tibetanska fejkmunkar/kärnvapenfysiker.

Det har hänt en hel del sedan förra inlägget. Ett axplock ur verkligheten:

Kamrat Christoffers läsförståelse har kommit och gått på sistone. Vi får hoppas det inte är något allvarligt. Därför kommer jag att sammanfatta och förtydliga alla inlägg här i bloggen så att även Christoffer kan hänga med i svängarna.

(För Christoffer: Det är inte alltid så kul att sakna läsförståelse)

***

Jag har köpt en ny  fantastisk lägenhet. Balkong med brutal utsikt, cirka tvåhundra meter från min nuvarande.

(För Christoffer: En lägenhet är ett ställe man bor i)

***

Colin Nutley aktuell med sin trettonde film "Angel". Colin har som vanligt skissat noggrant och därefter placerat Helena Bergström, Rikard Wolff och Rolf Lassgård i ledande roller.

"Angel" ska tydligen vara ännu sämre än kalkoner som "Änglagård" och "Sprängaren". Utan att ha sett filmen kan jag säga att är det något Sverigedemokraterna borde koncentrera sig på är det att utrota Colin Nutley.

Colin Nutley har bott i Sverige i säkert tjugo bast och han klarar knappt av att säga "Helena, visa broesten ar du snaell". Språktesta aset... nej för fan, stoppa hans fötter i en hink med kokande tjära, på med en svart huva och så kan CIA sätta honom på ett plan till London eller vilket helveteshål det nu är som spottat ut denna inbicill.

(För Christoffer: Filmregissören Colin Nutley är ett oerhört hot mot det svenska samhället)

***

Kamrat Josefsson har skaffat blogg: http://svullbuk.blogspot.com. Bland annat utser han veckans lajvare och skriver hel del om Judas Priest och annat spännande.

(För Christoffer: En blogg är typ en digital dagbok. En lajvare är typ en människa vars mentala status havererat)

***

Anrika Restaurang Tennstopet vid Odenplan ser till att stilla Stockholmarnas sug efter en god bit kråka. Vårkråka med Rönn- och Svartvinbärsgeléer, Cognacsgräddsås och Pommes Williams 246:-

De som tror att detta är ett skämt kan själva spana in menyn: http://www.tennstopet.se/html/framess1.html

Jag planerar ett besök och efterlyser härmed en modig människa/get som delar min nyfikenhet rörande denna rätt och som vill haka.

(För Christoffer: Kan man äta kråka? Ja visst. Jättetokigt.)

***

Något pressen kallar ett bisarrt fall har rullats upp i Ness City i USA. En trettiosexårig kvinnan hade suttit på toalettstolen i två år då hennes pojkvän plingade till polisen i slutet av februari. Kvinnans skinn hade vuxit fast runt själva sitsen.

Kvinnan var enligt den lokala polisen varken bunden eller fastlimmad på toalettstolen. Hon bara satt där.
- Det är svårt att föreställa sig. Jag har fortfarande svårt att se det framför mig, sa den lokale sheriffen Brian Whipple till Sydney Morning Herald.

Pojkvännen har berättat för polisens utredare att han gav flickvännen mat och vatten varje dag och han bad henne också komma ut från badrummet. Men enligt honom så vägrade hon.

Pojkvännen har dock inte kunnat ge någon förklaring till varför det tog honom två år att larma polisen.
- När vi kom till platsen verkade hon desorienterad och hennes ben såg ut att ha förtvinat, berättar Brian Whipple.
Nu ska delstatens advokat besluta om åtal ska väckas mot kvinnans pojkvän.

(För Christoffer: Att sitta på toa i två år är inte alltid så kul)

I gårdagens "Gokväll" hävdade den före detta vice statsministern (2002-2003) Margareta Winberg att det verkligen är svårt att knacka på en dörr till exempelvis ett sammanträde och kliva in och säga "Hej, jag heter...".

Jag kan acceptera att knacka på en dörr, kliva in och säga hej samt avslöja vad man heter kan innebära problem. Till exempel kan man

• sitta i rullstol (då blir klivmomentet vanskligt att utföra)
• vara väldigt blyg (alternativt stum)
• vara schizofren (när man knackat, klivit in och väl ska säga sitt namn uppstår plötsligt en hård drabbning mellan lättsamme Henry och den mer ordningsamme Mikael (det var ändå han som drog i gång balkongplanerna i bostadsrättsföreningen häromsistens)

Men det är så att Margareta inte menade situationer där man är försenad, har fått läppen sönderhackad av en stare eller dylikt. Hon menade helt enkelt den vardagliga operationen att ta sig från en sida av en dörr till den andra sidan där det redan finns folk.

Det som är riktigt svårt att haja är att Margareta faktiskt utbildat flera toppdirektörer i denna ädla konst. Folk i bland annat i Volvos ledning har fått lära sig hur man knackar på en tung ekdörr, kliver in och inte säger "Hej, jag heter Sär G. Gyllenhammar... Nej! Pehr, ska det så klart vara. Inte Pär med ä utan Pehr med hr... efter e:et alltså. Eh, skit i det. Jag kallas för PG då rå. Ah, Loka Citron. Trevligt.".

Jag är toppdirektör och tjänar fett med flis. Har tusentals anställda under mig. På något sätt borde jag tycka att det känns besvärligt. Är det måhända så att man sänker sin trovärdighet utåt när man signar upp sig för en kurs i hur man

• knackar på en jävla dörr (inte köra för ledig stil, typ knackeliknackknack... knack, knack)
• avvaktar ett par sekunder (även om man är väntad ska man alltid ge folk en ärlig chans att släppa sina kön)
• öppnar dörren stadigt (inte för långsamt, inte för fort och börja absolut inte med att sticka in huvudet med uppspärrade ögon och hästleende)
• kliver in med stadiga steg och rak rygg, sveper rummet en snabbis med säker blick och säger "Hej, jag heter Pehr Gyllenhammar och allt det ni just såg har jag lärt mig på en svindyr kurs. Nu tänker jag leda det här företaget till succé."

Viss osäkerhet har rått, men nu står det klart att våren är här på riktigt.

Otvetydiga vårtecken stod nämligen som spön i backen utanför kontorshuset i morse:


Den blomstertid nu kommer


Glasögon börjar titta fram


Översiktsbild våren 2008

Intressant inslag på Kulturnyheterna i går kväll. En punkfestival i Linköping har promotats med en affisch där man ser någon lirare (Profeten Muhammed, jag ser nog att det är du trots att man photoshopat bort största delen av skägget) leka tatten med Jesus. För att fördröja sin efterföljare - trots att denne faktiskt sitter fastspikad - kablar Muhammed ur sig med Jesus nylle i sikte.

Vad som kan tyckas vara upprörande med bilden är att gudasonen på korset ser ut att gapa hungrigt. Men man fattar ju hur han tänker: "Vatten blir till vin. Bajs blir till mandelkubb".

Festivalen ska äga rum på kommunsponsrade kulturhuset Skylten. Linköpings kommun beordrade total nedmonterning av affischerna - utan att ens ha sett hur de såg ut. Folk hade klagat, det räckte.

Kommunala tjänstemannen Stina Bond:

- Jag hade fått den beskriven för mig, och tyckte att den lät äcklig.
Att det skulle röra sig om censurering tillbakavisar hon.
- Jag ser det inte som censur, utan som att ta ner en olämplig affisch.

Kan någon vara vänlig att förklara för Bondbruden att om någon (Staten, Kommunen, Gröna Trollet) kliver in och beordrar nedtagning av affischer på grund av att motivet inte tilltalar deras smak så handlar det om censur.

- Förra året var nyårslöftet att han skulle testa tre nya droger. I år var nyårslöftet att han skulle testa metamfetamin.

Rökigt trapprum i anslutning till Restaurang Hantverkaren i Köping i lördags natt. Efter avklarad spelning delar en medlem av Bullet med sig av sin bandkollegas inte helt hälsosamma leverne.

Knark är inte så bra. Bullet, däremot, är något så svinigt lyckat. Som vanligt visade Växjögänget att de håller chefpositionen när det gäller svensk hårdrock. Dags röst har till och med växt ifrån hans mage och är nu läskigt mäktig. Erik Almström klyvde det gungiga publikhavet likt en gitarr-Jesus, svängde sig upp på bardisken och drog ett solo. Bullet satsar allt när de lirar live. Förutom "Midnight rider", "Bang your head", "Heading for the top" och alla de andra hitsen körde gruppen en ny låt (tyvärr glömt titeln) som bådar äckligt gott inför nya plattan som dyker upp i vår.

Mitt och Chrilles djpass förlöpte utan missöden. Mest märkligt var att vakterna försedde oss med överfallslarm. Bara att trycka på knappen om det blir upplopp eller raskrig. Köping, det nya Bagdad.

Efterfesten i Bullets turnébuss var blöt och trång. När vi skulle gå vidare till en annan efterfest, som hölls i förbandet/glambandet Major Skandals replokal, visade det sig att min jacka försvunnit. Trummisen Gustav hjälpte till att vända ut och in på bussen, utan reslutat. Pass, jobbnycklar och en massa skrynkliga papper som borde slängts för länge sedan. Borta.

Det började bli sent. Christoffer höll låda ända tills nio på morgonen medan pensionären i församlingen (jag) letade upp en soffa för sensuellt möte med John Blund i en mörk gränd. Någon gång där på morgonkvisten hörde jag Christoffer prata med en ungtupp i Major Skandals och dennes flickvän. Det pratades om hur bad boy killen var och någonting om att tjejens bästa kompis blev mördad. Min trötta hjärna kom på ett bra skämt som jag luftade bortifrån min soffavdelning. Det blev helt tyst i rummet. Tyvärr har både jag och Christoffer glömt bort mitt misslyckade inlägg i debatten.

När vi gick till tåget strax innan lunchtid tog jag med den skinnjacka jag fick låna när vi gick från Bullet-bussen. Bussen hade redan åkt så jackan följde med mig till tågstationen. Jag upptäckte att det fanns både mobil och plånbok med fyra hundra spänn i i innerfickan. Idkortet visade att ägaren var den lille blonde Vince Neil-wannabeen som sjunger i Major Skandals. Jag lämnade jackan till en gubbe med mörka, buskiga ögonbryn i kiosken och förklarade att en kille förmodligen skulle dyka upp senare under dagen och göra anspråk på jackan. För att vara säker på att gubben inte skulle lägga ut jackan på Tradera gav jag honom tjugo spänn. Det visade sig dock ohyggligt svårt att få tag i någon i Major Skandals under dagen så jag vet fortfarande inte om jackan kommit tillrätta.

Det var dags för mig och Christoffer, insvept i en grådassig lumparfilt, att ta farväl av Köping.