granvik

Läger liv är jätte MYYYS:-)

Super fin hund, såå SÖÖÖÖT!!!

Führern!!! *ler*

*LOL*

Ku Krax Klans fortsatta dominans inom kråkätarscenen skulle säkerställas. Det här skulle bli det stora hyllningsinlägget.

Det blir inget av med det.

Luftslottet sprängdes fredagen den 11 april. För min egen del finns det i princip bara två saker i matväg jag finner smått avskyvärda: lever och brysselkål. Tro på fan om inte kråkfilé visade sig ha en stadig smak av just lever. Rätt torr, seg lever. Den lille jäveln - var den tvungen att anta smaken av en av de två hemskaste gomterroristerna? Kunde den inte ha nöjt sig med att smaka kråka. Hittat på något eget.

I nederlagets hörna där jag befinner mig just nu känns det tungt. Till skillnad från en ledare som Muggen (Robert Mugabe) - med en knappt synbar Hitlermustasch, otajta glasögon och ett flottigt grin viftar han obrytt bort etthundra tusen procents inflation, åttio procents arbetslöshet och sitt folks önskan om en lite mer uppstyrd lagkapten - känner jag när det är dags att kliva av.

Bortsett själva kråkaset var middagen en hit. Den positiva andan i sällskapet gjorde att den första av tre små kråkfiléer inte smakade så illa. Visst kände jag leversmaken, men den kändes hanterbar. En bit in på andra kråkbiten förstod jag att det var önskan att inte sabba stämningen som gjorde att den första biten gick ned tämligen smärtfritt. Den frasiga potatisen (pommes williams är typ friterade potatismosklickar) tillsammans len congacsås, svartvinbärsgelé och rönnbärsgelé gjorde också sitt jobb som smakutjämnare.

Värt att påpeka är att det i princip enbart var Martin som delade min skepsism. Kloss tyckte att kråka nog var det bästa han ätit. Hjalmar, som var den som hittade mandeln i gröten (två stycken hagel i kråkan, i detta fall), nickade förnöjsamt. Till och med Johan, som också anser lever vara något av en styggelse, mumsade utan grimaser.

Ordförendeposten i Ku Krax Klan är nu fritt villebråd. För min del är kråkhypen över. Far och flyg, stjäl guld, gör vad ni vill - men på min tallrik hamnar ni aldrig mer.


Foto: Josefsson

Det är ofrånkomligt att nästa fredags kråkmiddag får ens tankar rörande kråkätning att snurra allt snabbare. En googling på "äta kråka" kändes nödvändig. Här kommer ett axplock av vad som dök upp:

Under rubriken "Få jägare lockades av kråkjakt" hävdas det i Eskilstunakuriren att djuret kråka är något i stil med en hybrid av lejon, varg och hyena som fått vingar. Kan bli en riktigt brutal jävel om det vill sig och har knappt några naturliga fiender.

- Kårkan är en riktig predator. Den plundrar andra fåglars reden, äter upp ägg och ungar. Häromdagen såg jag en kråka jagar en fullvuxen hare (R.I.P förf/anm.) här på åkern, hävdar kråkjägaren Marcus Engström från Flens Södra Jaktvårdskrets.
- Kråkan hackar bort ögonen på haren, gör den hjälplös och äter upp den, berättar Göran Ahlström, kråkdödarkompis till Marcus.

Marcus och Göran vill döda sjukt mycket kråkor, men det är inte lätt. Kråkorna är smarta så det förslår och en del kråkjägare bär till och med ansiktsmask i hopp om att undslippa misstänksamma blickar ovanifrån.

Längre ned i artikeln:
- En del säger att det går att äta kråka. Jag har inte provat, skrattar Marcus.

- Jodå, det är gott, säger Göran överraskande.

Samtalsämnet byts hastigt. Lodjuret sprider sig söderut i landet och man har observerat flera besök i Flen under vintern.
Göran:
- Förra veckan rev lodjur ett råddjur i Rökärr vid Mellösa.

***

Lodjuret räcker över staffettpinnen till nästa kråkrelaterade internetskrift.

Flunkbuster skriver här bland annat att kråka fortfarande är en ganska vanlig maträtt i de södra delarna av landet, särskilt i Skåne, och "På tal om lite udda maträtter så har jag själv nyligen smakat på kokt lodjur, ingen höjdare kan jag meddela. Man kanske inte ska säga mer då det kan vara känsligt detta, särskilt på Åland :) ähumm!"

***

Men kråkätning är inte alltid vad kråkätning borde vara.

Sandra Gustafsson minns på sin blogg hur hon satt på fiket och såg hur en kille grävde sig i näsan. "Han var helt inne i sin bok och grävde och grävde. Ibland stoppade han kråkorna i munnen, en del sprätte han iväg. Jag funderade på om han trodde att han var hemma.
Om han liksom glömt bort var han befann sig.
För att ingen ska missförstå mig - jag älskar att peta näsan."

***

Moskvas kråkor äter upp guldet - jaktfåglar ska skydda Kreml.

Aftonbladet skriver om att måttet var rågat när kråkor började råna lökkupolerna på det gamla presidenthuset på guld.

Man har därför anlitat fem ännu brutalare fåglar från Sibirien för att ta kål på kråkorna. Jaktlaget består av tre tränade falkar och två minst lika trimmade örnar som ska jaga på morgonen, innan Kreml öppnar för turister, så besökare slipper bevittna massakern.

Den serbiske bonden Branko Zivkov och hustrun Vukadinka har efter 45 års äktenskap gått skilda vägar. Branko och hustrun var överens om att de skulle dela på alla ekonomiska tillgångar. Men när hustrun även reste krav på att få hälften av deras jordbruksredskap blev Branko ursinnig.

För att ändå tillgodose ex-fruns krav införskaffade Branko en vinkelslip och påbörjade bodelningen, på sitt vis. Han klöv samtliga redskap och sägs nu endast vänta på besked om vilken del av kon hustrun vill ha med ur boet.
- Vill hon ha delen med horn eller delen med svans? undrar Branko.

(källa: SVT text och One News)

Som tidigare nämnts här i bloggen serverar Restaurang Tennstopet i Stockholm vårkråka med tillbehör (se inlägget här). Om jag fick bra betalt för min lägenhet lovade jag att bjucka Jonathan på en omgång kråka. Då priset visade sig bli riktigt bra kommer även Johan och Josefsson att bjudas på kraxkraxmiddag.

Fredagen den 11 april 19.00 är klockan definitivt slagen för vår vän kråkan. Bokade nyss bord och här är delar av konversationen med hovmästaren:

Jag: Har lite funderingar angående vårkråkan. Är den odlad eller vild?

Hovmästaren: De är vilda. Skjutna i Sörmland. Sen tar vi hit dem och marinerar dem i typ en vecka. Sen tillreds de i ungnen då.

Jag: Vilken sorts marinad?

Hovmästaren: Rödvin.

Jag: Rör det sig om färskt kött eller har det varit fryst?

Hovmästaren: Det är färskt kött. Du vet, de skjuts nu i säsongen.

Jag: Det är inga nedgångna stadskråkor alltså... tänker på avgaser och så?

Hovmästaren: Nej, nej, nej, nej, nej... nej... det är det inte.

Jag: Smak och konsistens? Om du jämför med andra djur.
Hovmästaren: Mycket viltfågel. Mycket mörkt kött är det.

Jag: Är det i stil med anka, att köttet ska vara rätt blodigt?
Hovmästaren: Nej, det ska det inte. Det ska inte vara alltför rött och så utan det ska vara ordentligt tillrätt.

Jag: Är det många som käkar kråka?
Hovmästaren: Javisst. Till kvällen har vi femton man som har förbeställt.

Jag: Är det tack vare att det är gott, eller mer som vi som gör det för att det är lite stört?
Hovmästaren: Det är både och faktiskt. I kväll kommer svenska kråkätarsällskapet hit.

Jag: Ha, ha, ha.

Hovmästaren: Det är sant.

Jag: Är det de där femton personerna du nämnde?

Hovmästaren: Nej, de är nio. Sen har vi en fyra och en tvåa också.

Jag: Då kanske vi kan ansöka om medlemsskap i svenska kråkätarsällskapet, om det visar sig att kråka är the shit.

Hovmästaren: Ja, precis. Det kan ni göra.

Jag: Har du ätit det själv?

Hovmästaren: Njä, jag tycker inte om viltfågel över huvud taget så där va. Nä, men, det är klart jag har smakat på det.

Jag: Det låter spännande.

Hovmästaren: Du, ska jag göra lite anteckningar här. Man vet aldrig, vi har ett visst antal portioner bara va.

Jag: Ja, då kanske ni kan skjuta några extra så att det räcker till oss?

Hovmästaren: Ja, det kanske vi kan göra.

(Tystnad)

Hovmästaren: Ska jag göra en notering om kråka, eller?

Jag: Ja, vi äter det alla fyra.

Hovmästaren: Mm, ok, då skriver vi fyra kråka här.

Att mamma stödjer mig i mitt kråkätande stod klart när jag i morse emottog ett mejl med ämnesraden "Vårkråka..."

"Jag kollade på Tennstopets meny och det fanns faktiskt med kråka:
Vårkråka med rönn- och svartvinbärsgeléer, cognacgräddsås och pommes williams, kr 246:-. Lät ju riktigt gott!

Kanske bara är nu på våren de serverar kråka?
I Frankrike äter man tydligen mycket kråka, så det är säkert gott."

Precis, för fransmän är ju inte alls helt störda i huvudet.

Vad gör du den 28 maj? Själv är har jag inte bestämt mig. Ett trettiotal personer i Penzaregionen i centrala Ryssland tänker i alla fall sitta i sin grotta, precis som de gjort sedan i höstas, och uppleva jordens undergång.

I veckan öppnade grottsekten eld mot polisen då den försökte ingripa eftersom smältvatten översvämmat delar av grottan som riskerar nu att rasa in. Ingen ska få störa en väl underbygd undergångsfinal.

Sektledaren själv, fyrtiotreårige Pjotr Kuznetsov, är anmärkningsvärt nog inte på plats innuti grottan. Han greps i november av polisen, åtalades för "uppvigling till religiöst och nationellt hat", tvingades genomgå en rättspsykiatrisk undersökning och lades därefter in på mentalsjukhus. Att Pjotr, förutom att ha skapat en grottsekt, de sista månaderna i frihet sov i en kista kan ha bidragit till att hans mentala status blev så starkt ifrågasatt.

Jag tänker inte länka till någon tillförlitlig nyhetskälla som backar upp den här stolliga historien om en (fniss) grottesk sekt som förutspår att jorden ska tacka för sig den 28 maj. Jag tycker inte det behövs. Pjotr har nischat sig ganska hårt får man säga. Konkurrensen på grottsektscenen är i det närmaste obefintlig så googla på bara så hamnar du rätt.

Ok då, lite bildbevis kan jag bjucka på.

Man försöker kontakta sektmedlemmarna genom ett hål i marken.

***

Alldeles innan publiceringen av detta inlägg inkom information om att sekten lovat att lämna grottan om en knapp månad, den 27 april. Den officiella förklaringen är att Pjotr själv övertalat sina grottadepter att träda fram ovan jord. Själv misstänker jag betydligt smutsigare metoder. Polisen hotade helt enkelt med att slänga in flera exemplar av Agneta Sjödins bok "En kvinnas resa" i grottan.


Kulturskymning

Kirk Windsteins skägg är ogenomträngligt. Inte ens världens skarpaste atomforskare skulle kunna forcera Kirks enormt tätvuxna skägg. Respekt.

Utöver skägget var Down riktigt styvt. Bäst var självklart "Beneath the tides" och Phil Anselmo. Phil kan konsten att sjunga, skrika, skoja, vara allvarlig (R.I.P. Dimebag), vara nykter och förmodat påtänd. Att ha skapat sig en vettig karriär i ett annat band efter att ha varit med i en fantastisk grupp som Pantera är också respekt.

***

Det ser mörkt ut för Frank. Frank Hsieh torskade tyvärr Taiwans presidentval nyligen. Frank stod för ett riktigt långt fuck you-finger upp i Kinas lyckogömma, men folket valde Kinakuksugaren Ma Ying-jeou. Så grattis Frank, har inte Kina plockat upp dig i en mörk van märkt "Georges fish & food" ännu så sker det alldeles snart.

Men säga vad man vill om Kina, man hajar ju att de lackar mot Tibet. De som har lite bakom pannbenet har upptäckt att Tibet är ett riktigt hot nu när de har kärnvapen och allt. Att USA inte hittade några k-pangpang i Irak berodde på att Saddam skeppat hela kabraket till Tibet. Hantlangare var ingen mindre än Dalai Lama (vem kollar honom i tullen liksom).

Munkar? Nja, det är knappast någon hemlighet att de så kallade munkarna i Tibet i själva verket är vetenskapsmän inriktade på kärnvapen.


Dalai Lama förklädd med glasögon och lösskägg


Riktiga munkar har ej klockor. Detta är tibetanska fejkmunkar/kärnvapenfysiker.

Det har hänt en hel del sedan förra inlägget. Ett axplock ur verkligheten:

Kamrat Christoffers läsförståelse har kommit och gått på sistone. Vi får hoppas det inte är något allvarligt. Därför kommer jag att sammanfatta och förtydliga alla inlägg här i bloggen så att även Christoffer kan hänga med i svängarna.

(För Christoffer: Det är inte alltid så kul att sakna läsförståelse)

***

Jag har köpt en ny  fantastisk lägenhet. Balkong med brutal utsikt, cirka tvåhundra meter från min nuvarande.

(För Christoffer: En lägenhet är ett ställe man bor i)

***

Colin Nutley aktuell med sin trettonde film "Angel". Colin har som vanligt skissat noggrant och därefter placerat Helena Bergström, Rikard Wolff och Rolf Lassgård i ledande roller.

"Angel" ska tydligen vara ännu sämre än kalkoner som "Änglagård" och "Sprängaren". Utan att ha sett filmen kan jag säga att är det något Sverigedemokraterna borde koncentrera sig på är det att utrota Colin Nutley.

Colin Nutley har bott i Sverige i säkert tjugo bast och han klarar knappt av att säga "Helena, visa broesten ar du snaell". Språktesta aset... nej för fan, stoppa hans fötter i en hink med kokande tjära, på med en svart huva och så kan CIA sätta honom på ett plan till London eller vilket helveteshål det nu är som spottat ut denna inbicill.

(För Christoffer: Filmregissören Colin Nutley är ett oerhört hot mot det svenska samhället)

***

Kamrat Josefsson har skaffat blogg: http://svullbuk.blogspot.com. Bland annat utser han veckans lajvare och skriver hel del om Judas Priest och annat spännande.

(För Christoffer: En blogg är typ en digital dagbok. En lajvare är typ en människa vars mentala status havererat)

***

Anrika Restaurang Tennstopet vid Odenplan ser till att stilla Stockholmarnas sug efter en god bit kråka. Vårkråka med Rönn- och Svartvinbärsgeléer, Cognacsgräddsås och Pommes Williams 246:-

De som tror att detta är ett skämt kan själva spana in menyn: http://www.tennstopet.se/html/framess1.html

Jag planerar ett besök och efterlyser härmed en modig människa/get som delar min nyfikenhet rörande denna rätt och som vill haka.

(För Christoffer: Kan man äta kråka? Ja visst. Jättetokigt.)

***

Något pressen kallar ett bisarrt fall har rullats upp i Ness City i USA. En trettiosexårig kvinnan hade suttit på toalettstolen i två år då hennes pojkvän plingade till polisen i slutet av februari. Kvinnans skinn hade vuxit fast runt själva sitsen.

Kvinnan var enligt den lokala polisen varken bunden eller fastlimmad på toalettstolen. Hon bara satt där.
- Det är svårt att föreställa sig. Jag har fortfarande svårt att se det framför mig, sa den lokale sheriffen Brian Whipple till Sydney Morning Herald.

Pojkvännen har berättat för polisens utredare att han gav flickvännen mat och vatten varje dag och han bad henne också komma ut från badrummet. Men enligt honom så vägrade hon.

Pojkvännen har dock inte kunnat ge någon förklaring till varför det tog honom två år att larma polisen.
- När vi kom till platsen verkade hon desorienterad och hennes ben såg ut att ha förtvinat, berättar Brian Whipple.
Nu ska delstatens advokat besluta om åtal ska väckas mot kvinnans pojkvän.

(För Christoffer: Att sitta på toa i två år är inte alltid så kul)

I gårdagens "Gokväll" hävdade den före detta vice statsministern (2002-2003) Margareta Winberg att det verkligen är svårt att knacka på en dörr till exempelvis ett sammanträde och kliva in och säga "Hej, jag heter...".

Jag kan acceptera att knacka på en dörr, kliva in och säga hej samt avslöja vad man heter kan innebära problem. Till exempel kan man

• sitta i rullstol (då blir klivmomentet vanskligt att utföra)
• vara väldigt blyg (alternativt stum)
• vara schizofren (när man knackat, klivit in och väl ska säga sitt namn uppstår plötsligt en hård drabbning mellan lättsamme Henry och den mer ordningsamme Mikael (det var ändå han som drog i gång balkongplanerna i bostadsrättsföreningen häromsistens)

Men det är så att Margareta inte menade situationer där man är försenad, har fått läppen sönderhackad av en stare eller dylikt. Hon menade helt enkelt den vardagliga operationen att ta sig från en sida av en dörr till den andra sidan där det redan finns folk.

Det som är riktigt svårt att haja är att Margareta faktiskt utbildat flera toppdirektörer i denna ädla konst. Folk i bland annat i Volvos ledning har fått lära sig hur man knackar på en tung ekdörr, kliver in och inte säger "Hej, jag heter Sär G. Gyllenhammar... Nej! Pehr, ska det så klart vara. Inte Pär med ä utan Pehr med hr... efter e:et alltså. Eh, skit i det. Jag kallas för PG då rå. Ah, Loka Citron. Trevligt.".

Jag är toppdirektör och tjänar fett med flis. Har tusentals anställda under mig. På något sätt borde jag tycka att det känns besvärligt. Är det måhända så att man sänker sin trovärdighet utåt när man signar upp sig för en kurs i hur man

• knackar på en jävla dörr (inte köra för ledig stil, typ knackeliknackknack... knack, knack)
• avvaktar ett par sekunder (även om man är väntad ska man alltid ge folk en ärlig chans att släppa sina kön)
• öppnar dörren stadigt (inte för långsamt, inte för fort och börja absolut inte med att sticka in huvudet med uppspärrade ögon och hästleende)
• kliver in med stadiga steg och rak rygg, sveper rummet en snabbis med säker blick och säger "Hej, jag heter Pehr Gyllenhammar och allt det ni just såg har jag lärt mig på en svindyr kurs. Nu tänker jag leda det här företaget till succé."

Viss osäkerhet har rått, men nu står det klart att våren är här på riktigt.

Otvetydiga vårtecken stod nämligen som spön i backen utanför kontorshuset i morse:


Den blomstertid nu kommer


Glasögon börjar titta fram


Översiktsbild våren 2008

Intressant inslag på Kulturnyheterna i går kväll. En punkfestival i Linköping har promotats med en affisch där man ser någon lirare (Profeten Muhammed, jag ser nog att det är du trots att man photoshopat bort största delen av skägget) leka tatten med Jesus. För att fördröja sin efterföljare - trots att denne faktiskt sitter fastspikad - kablar Muhammed ur sig med Jesus nylle i sikte.

Vad som kan tyckas vara upprörande med bilden är att gudasonen på korset ser ut att gapa hungrigt. Men man fattar ju hur han tänker: "Vatten blir till vin. Bajs blir till mandelkubb".

Festivalen ska äga rum på kommunsponsrade kulturhuset Skylten. Linköpings kommun beordrade total nedmonterning av affischerna - utan att ens ha sett hur de såg ut. Folk hade klagat, det räckte.

Kommunala tjänstemannen Stina Bond:

- Jag hade fått den beskriven för mig, och tyckte att den lät äcklig.
Att det skulle röra sig om censurering tillbakavisar hon.
- Jag ser det inte som censur, utan som att ta ner en olämplig affisch.

Kan någon vara vänlig att förklara för Bondbruden att om någon (Staten, Kommunen, Gröna Trollet) kliver in och beordrar nedtagning av affischer på grund av att motivet inte tilltalar deras smak så handlar det om censur.

- Förra året var nyårslöftet att han skulle testa tre nya droger. I år var nyårslöftet att han skulle testa metamfetamin.

Rökigt trapprum i anslutning till Restaurang Hantverkaren i Köping i lördags natt. Efter avklarad spelning delar en medlem av Bullet med sig av sin bandkollegas inte helt hälsosamma leverne.

Knark är inte så bra. Bullet, däremot, är något så svinigt lyckat. Som vanligt visade Växjögänget att de håller chefpositionen när det gäller svensk hårdrock. Dags röst har till och med växt ifrån hans mage och är nu läskigt mäktig. Erik Almström klyvde det gungiga publikhavet likt en gitarr-Jesus, svängde sig upp på bardisken och drog ett solo. Bullet satsar allt när de lirar live. Förutom "Midnight rider", "Bang your head", "Heading for the top" och alla de andra hitsen körde gruppen en ny låt (tyvärr glömt titeln) som bådar äckligt gott inför nya plattan som dyker upp i vår.

Mitt och Chrilles djpass förlöpte utan missöden. Mest märkligt var att vakterna försedde oss med överfallslarm. Bara att trycka på knappen om det blir upplopp eller raskrig. Köping, det nya Bagdad.

Efterfesten i Bullets turnébuss var blöt och trång. När vi skulle gå vidare till en annan efterfest, som hölls i förbandet/glambandet Major Skandals replokal, visade det sig att min jacka försvunnit. Trummisen Gustav hjälpte till att vända ut och in på bussen, utan reslutat. Pass, jobbnycklar och en massa skrynkliga papper som borde slängts för länge sedan. Borta.

Det började bli sent. Christoffer höll låda ända tills nio på morgonen medan pensionären i församlingen (jag) letade upp en soffa för sensuellt möte med John Blund i en mörk gränd. Någon gång där på morgonkvisten hörde jag Christoffer prata med en ungtupp i Major Skandals och dennes flickvän. Det pratades om hur bad boy killen var och någonting om att tjejens bästa kompis blev mördad. Min trötta hjärna kom på ett bra skämt som jag luftade bortifrån min soffavdelning. Det blev helt tyst i rummet. Tyvärr har både jag och Christoffer glömt bort mitt misslyckade inlägg i debatten.

När vi gick till tåget strax innan lunchtid tog jag med den skinnjacka jag fick låna när vi gick från Bullet-bussen. Bussen hade redan åkt så jackan följde med mig till tågstationen. Jag upptäckte att det fanns både mobil och plånbok med fyra hundra spänn i i innerfickan. Idkortet visade att ägaren var den lille blonde Vince Neil-wannabeen som sjunger i Major Skandals. Jag lämnade jackan till en gubbe med mörka, buskiga ögonbryn i kiosken och förklarade att en kille förmodligen skulle dyka upp senare under dagen och göra anspråk på jackan. För att vara säker på att gubben inte skulle lägga ut jackan på Tradera gav jag honom tjugo spänn. Det visade sig dock ohyggligt svårt att få tag i någon i Major Skandals under dagen så jag vet fortfarande inte om jackan kommit tillrätta.

Det var dags för mig och Christoffer, insvept i en grådassig lumparfilt, att ta farväl av Köping.

"M/S Vaccina" ser mer ut som en smålyxig yatch än något som ska föreställa en vaccinbåt. Den ligger förtöjd ett trettiotal meter bredvid kajen där man anländer när man åker över från Söder till Hammarby Sjöstad för att äta på Max.

Mitt och Jonathans intresse för denna båt har växt sig allt starkare. "Öppenskylten" vädras ogenerat dagarna i ända, men ingen av oss har någonsin sett någon kliva varje sig på eller av båten. Uteslutningsmetoden lämnar inte många andra alternativ än att där råder nattlig verksamhet. Och vad gör man på natten? Man handlar med narkotika eller flitiga kinesbarn och så bedriver man olika grader av sekt.

Mycket riktigt. När jag såg båten efter det att mörkret lagt sig för ett par veckor sedan skymtade jag två figurer som skyndade iland från båten. Jonathan häpnade över min iaktagelse och förra veckan, efter ett Maxbesök, togs allt till sin spets.

Följande inträffar: Det är bara minuter kvar tills passagerarfärjan ska anlända. Jonathan föreslår att vi helt sonika ska spatsera ombord på den mystiska båten. För att kolla läget. "Aldrig, du är tokig" utbrister jag. Dock är jag lugn, för jag vet ju att min vän/kollega/get bara skämtar. "Nej, kom igen. Vi går ombord och tar reda på vad de sysslar med därinne.".

Det gungar lätt när vi klivit ombord och med trevande steg tar vi oss till de spegelglasförsedda skutdörrarna vid båtens akter. Jonathan tar sats och skjuter bestämt upp dörren och kliver nedför ett par trappsteg.

Två medelålders kvinnor möter våra uppspärrade blickar. Är de förvånade över att se oss döljer de det väl. Man skulle säkert kunna beskriva deras vardagliga ansikten som ofarliga. Jag skulle kalla dem iskalla.

Ett tecken på nervositet är att man pratar för fort. Jonathan skyndar sig igenom en lång mening som går ut på att vi alltid undrat vad som händer här inne på båten och att vi passade på att kolla läget nu när han ändå ska ta vaccin mot fästingar (vilket han i själva verket inte alls ska göra, tbe och borelia rockar).

Kvinnorna ber oss att skjuta igen dörren som står på glänt. Begränsad flyktväg. Hm, helt klart inte ett bra system, tänker Jonathan, som mumlar "Eh... det behövs väl inte. Vi ska snart gå" till svar. För att jävlas med Jonathan nickar jag åt Blair Witch ett och två, varpå jag drar igen dörren bakom oss.

Jonathan ser sig omkring i den stilrent inredda kajutan. Ber om en brorschyr som står i ett ställ.

"Du ska vaccinera dig" ("Nu tänker vi droga ned er") säger en av kvinnorna.

"Jag hinner inte nu. Båten går strax" ("Jag vill inte dö") piper Jonathan.

"Ingen fara. Det går på ett kick. Kavla upp pärmen bara" ("Det är ingen idé att göra motstånd. Vi har er fast, muhahaha") svarar den andra kvinnan.

"Jag tar brorschyren nu och kommer tillbaka..." ("Fan, måste vinna tid.")

"Visst, ta den här" ("Söta små lammungar. Låt oss leka med dem.")

"Men... alltså, vi måste verkligen gå nu" ("Må det bära eller brista - nu rusar vi mot utgången!")

***

Uppenbarligen överlevde vi och kan berätta om det som hände. Men vi sätter aldrig vår fot på "M/S Vaccina" igen.


http://www.vaccindirekt.nu/

Plats: overheadrummet på Liljedahls Mejeri

Närvarande: hela järngänget samlat

Mötets huvudpunkt: hur ska vi lansera vår tyskproducerade grekiska yoghurt i Sverige?

Ordföranden klubbar i gång mötet. Chefen för utvecklingsavdelningen är ivrig. Rättar till slipsen, harklar sig lätt och ställer sig upp: "För det första behöver vi en bild på en riktig, riktigt gammal människa. Gärna en tant."

De andra deltagarna nickar i samförstånd.

Utvecklingschefen känner vind i ryggen och fortsätter: "Ni vet de där ryska farbröderna som frontade Kefirförpackningar på åttiotalet. Jag har redan talat med deras farmor. Förvisso är hennes arvode skyhögt, men ni ska se hennes leende. Fullständigt obekymrat. Typ: Ja, jag har löständer. And I like it! Ät yoghurt."

VD:n höjer bestämt högerhanden. Först tror alla kring bordet att det är det obligatoriska torsdagsheilandet som satts igång en kvart för tidigt. Sedan förstår de att den viktige mannen har något att tillägga. Alla blir knäpptysta.

"Bra tänkt. Men en sak förstår jag inte. Som konsument undrar jag om yoghurten är god? Att äta."

Utvecklingschefen: "Det är den. Men om du vill skriver vi dit att den är god att äta, så att det inte uppstår något missförstånd".

VD:n sätter sig, lutar sig förnöjt tillbaka: "Bra, bra. Förpackningen är ju ändå en liten hink."

Du är något stort på spåret. Erika måste vara praktikant. Eller en amatörspråkvårdare som, tillsammans med hennes kille Ola Karlsson (kombinerad militär och amatörspråkvårdare), stormat språkrådet och nu håller rådet som gisslan.

Galenskapen bokstavligt rinner ur munnen på paret när det sitter och besvarar fråga efter fråga medan det bakbundna rådet förtvivlat ser på. En missad punkt där, ett könsord för mycket där.

Följande svar anlände nämligen när Jonathan mejlade in frågan "Kan man böja rädd efter t-ord, alltså ett rätt barn?". Skulle det verkliga Språkrådet langa in ordet kåt i sitt svar? Ska vi ringa polisen?

Svar från "Språkrådet": "I teorin borde rädd kunna böjas så, men man brukar aldrig göra det. Man använder ett annat ord eller skriver om det hela, t.ex. ett skrämt barn.

Man brukar också tveka inför t-formerna av pryd, vred, fadd, flat, kåt och lat, trots att det går utmärkt med blött, fett, tätt och vått. Samma motvilja finns mot t-formerna av flerstaviga adjektiv på -id: gravid, frigid, likvid, morbid, stupid, timid, rigid, paranoid, valid och mongoloid, förutom vid solid, där solitt går utmärkt.

Ur ett språkvårdsperspektiv finns inget att anmärka på former som rätt och morbitt. Det är bara så att ingen använder dem.

Vänlig hälsning
Ola Karlsson, språkvårdare
------------------------------------------
Språkrådet
Box 20057
104 60 Stockholm
08-442 42 00
[email protected]
www.språkrådet.se
------------------------------------------
Språkrådet ska följa och främja språkens
utveckling i Sverige. Rådet är en del av
språkmyndigheten Institutet för språk och
folkminnen."

Varje seriös redaktion som sitter i den brinnande deadlinebåten bör ödsla bort en halv eftermiddag med att dividera språkregler.

Ämnet är syftningsfel.

På ena sidan har vi herr Konstapel Führer (aka Martin) som langar fram följande mening: "I mitt högra ekar chefredaktör Robban Becirovics auktoritära stämma som degraderar mig till redaktionell spottkopp på grund av utebliven artikel."

Meningen är hämtad från Jannatis Millencolin-artikeln i kommande numret. Uppdraget: finn ett fel.

Redaktionskollega Christoffer och jag ser direkt att ordet "öra" ska in efter ordet "högra".

- Haha. Shit, det såg jag inte ens för jag fastnade för att själva syftningen är fel, svarar Martin.

Jag och Christoffer synar meningen igen men hittar inget syftningsfel. Vi börjar nästan gråta och skriver tillbaka något i stil med att vi tänker sluta, omskola oss till killar som förvarar och lagar clownnäsor på cirkus.

Facit: syftningsfelet är att det är Robban - och inte Robbans stämma - som degraderar Jannati till redaktionär spottkopp. Robban kan degradera någon. Robbans stämma kan inte göra det.

När jag och Christoffer presenterade meningen för Robban hittade han syftningsfelet. På en sekund.

Christoffer förstår resonemanget. Jag gör också det men jag hävdar att en stämma, under vissa extrema omständigheter, faktiskt kan degradera någon. Christoffer mejlar syftningsfelsjouren (aka Spårkrådet) men de har tyvärr bara akuttid fram till tolv.

Här är mitt senario som förväntas fälla Martin och ge mig en medalj i språk-vm:

Robban jobbar i Thailand och ringer Jannati. Det är nåt knas med linjen så det Robban säger fördröjs med fem sekunder. Robban får tyvärr en hjärtattack direkt efter han uttalat degraderingen. När degraderingen når Jannatis öra via telefonluren är robban död. Blir det då inte så att det är stämman som degraderar Jannati? Robban är ju död. Han kan inte degradera någon. 
Det enda som kan kräva att Jannati tillträder som spottkopp i det läget är Robbans stämma, som kämpar sig fram genom ledningar, luft, fåglar och Gud vet vad.

Pelle Sandstrak är aktuell med boken "Mr Tourette och jag". I TV4:s morgonprogram berättade han lite om sin barndom där tourettes syndrom (vilket rymmer så mycket mer än svordomar) gjorde sig konstant påmind.

Det flög ofta passagerarflygplan över området i Nordnorge där Pelle bodde. En av Pelles tvångstankar var att han, varje gång det kom ett plan, var tvungen att ta av sig skorna och arrangera dem som flygplan med snörena utdragna längs sidorna likt vingar. Om inte Pelle gjorde denna ritual skulle planet störta och alla människor ombord skulle omkomma.

Problemet, som Pelle såg det, var inte att planet skulle störta. Kruxet var att han var helt säker på att lokaltidningen skulle fatta att kraschen ägde rum till följd av att han inte tagit av sig skorna och fått dem att se ut som flygplan. Det hela skulle resultera i, för honom, mycket ofördelaktiga löpsedlar.

"Mr Tourette och jag" åker direkt upp på måste-läsa-listan.